Del 7 "Förälskad!!!"

Del 7 "Förälskad!!!"

Efter att Norröna ännu en gång lade till synnerligen elegant i Torshamns väntade några helt underbara timmar vilka bjöd oss på allt vi kunde önska oss.

Idag ställdes kompassen på nordöst till den vackra nordöstkusten på Eysturoy, som är Färöarnas näst största ö.

Vackert väder, fantastiska vyer, djur och natur, sol, blå himmel och glittrande havsvyer. Glada människor och ett lyriskt filmteam som också fångade vyerna och naturen.

För att ta oss från Färöarnas största ö, Streymoy, där vi befann oss, åkte vi via The Atlantic Ocean Bridge över till Eysturoy. På vägen upp till vackra Gjögv, tog vi ett par långa, långa bergstunnlar, men på hemvägen for vi fjällvägen vilket gav helt, helt fantastiska vyer över ett vansinnigt fascinerande, trollbindande landskap.

Jag var ibland så berörd att tårar rann. Detta gick rätt in i mitt hjärta! Så magnifikt. Så outsägligt mäktigt.

Jag var alldeles, alldeles andäktig inför allt jag såg, kände och upplevde!!! Vilken ynnest att verkligen stå högt, högt upp på ett fjäll, känna dofterna, vinden som river i hår och kläder, samtidigt som man blickar ut över detta landskap, detta land, detta hav, detta liv. Nu kom tacksamhetens tårar ännu en gång.

Själva byn, Gjögv, en så vacker, pittoresk och lugn liten by där det bor 52 människor, var en jättefin upplevelse. Vi vandrade genom de få små vindlande gatorna mellan gamla hus. Alla hus ligger byggda i samma väderstreck för att klara stormar och det otroligt tuffa vädret. Utan kyrkan! Den låg annorstädes. På förekommen anledning.

Sjömännen ville kunna se kyrkan så fort de kunde när de kom hemseglandes från det farliga och oberäkneliga arbetet ute på havet. För så fort de fick syn på kyrkan kände de tryggheten genomfara sig i vetskap om att de snart var hemma, hemma hos sin bykyrka och hemma hos de sina.

Vi gick fram till byns livsnerv, en naturhamn som bildats in mellan bergen. Det var en imponerande djup brant med en gammal räls på vilken man både sjösatte båtar och drog upp lasten som kommit med inseglande båtar.

Vegetationen i bergsklyftan var fascinerande, bland annat växte törel på de lodräta väggarna. Det ser ut exakt som gulltörel, vilket jag har hemma invid dammen, men jag ska inte svära att så är fallet.

Mängder av måsfåglar flög uppbragt omkring, uppenbart störda av min närvaro. Jag lokaliserade en och annan häckningsplats på de lodräta bergsväggarna där de funnit sig ett bo för att reproducera.

Kunde inte låta bli att slänga iväg ett foto på Danmarks statsministers sommarhus. Eller, rättare sagt, hans frus familjs sommarhus. Man berättade, inte utan viss ironi, om hur statsministern är med och samlar ihop fåren, vilket görs tre gånger om året, en gång efter lamningen, en gång mitt på sommaren för klippning och en gång till hösten för avskiljning och slakt.

Hur som helst, så är statsministern med och samlar ihop familjens får vid sommarens insamling då djuren ska klippas. Och när detta sker så springer hans livvakter intill honom under fårjakten.

Jag frågade om livvakterna var skickliga fåraherdar men de bara skakade på huvudet och sa att de inte hjälpte till alls utan bara fokuserade på statsministerns rörelser och de kringliggande omgivningarna så att där inte skulle dyka upp någon ondskefull mördare… ¨

En dansk kvinna intill mig, tyckte det var synd att inte livvakterna hjälpte till att jaga fåren, ty de var ju redan drillade i att ta hand om en fårskalle…

I och med att filmteamet åkte med oss, fick vi favören av många fler stopp än det normalt brukar vara. Det är vi mycket, mycket glada för!

Vi såg bland annat den stora vattenreservoaren som försörjer Torshavn med färskvatten. Du ser den på bild här nedanför. 

Mina bevingade vänner, Stararna, fanns i mängder. Det var som att man ansträngde sig för att bjuda in dem ty jag såg många olika "fågelholksanläggningar" som tilltalade stararna.

Åh, jag blev djupt förälskad i landets djur och natur.

Jag kan inte i ord uttrycka alla känslor jag genomfors av då jag fick vistas här och uppleva allt detta. 

Bilderna får tala för sig. Mina ögon är återigen grumliga av tårar till följd av djup rörelse och ödmjuk tacksamhet över vad livet är vänligt nog att låta mig ta del av.

När kvällen kom stod vi allra högst upp på däck och följde avseglingen från Torshamn. Med en mix av lycka och vemod tog vi ett stilla farväl till Färöarna vars berg och fjäll blev allt vagare tills de till slut flöt samman med den blågrå horisonten där hav och himmel möts i en hemlighetsfull kyss som vi aldrig kommer nära.

Nu återstår en 36 timmars lång seglats tillbaka till danska Hirtshals. En resa som innehåller Le Grand Final – VIKINGABUFFÈ!

Om den får ni se och höra i morgon!

The Atlantic Ocean Bridge

Några tappra surfare i Gjögv

Naturhamnen i Gjögv

Gulltörel på lodrät klippvägg

Häckningsplatser längs de lodräta bergsväggarna

Danmarks Statsminister vistas här på sin semester,
hans fru är född och uppväxt här i Gjögv

Åsynen av kyrkan i Gjögv gav hopp och trygghet åt sjömännen 

Som Egyptens pyramider...

En staty i Gjögvs hamn. Uppförd som minne av alla
kvinnor och barn som förgäves suttit i hamnen och
väntat på fäder och makar som aldrig
kom tillbaka från det oberäkneliga havet

Dammen som håller Torshamn med friskt vatten

Serpentinvägarna hade riktigt skarpa kurvor med stup 

Medtrafikanter...

Här sprider man ut näring på markerna,
restprodukter från fiskfabrikerna. 

Mamma Får går iväg

Mamma!!! Vänta på mig! 

En av landets två fotbollsarenor

Kanske det fängelse som har vackrast utsikt i hela världen?

Fina Hanna från Helsingör! Hon hann bli en riktigt god vän till oss!

Nu ser vi Smyril lines MS NORRÖNA i sin hemmahamn