Del 6 "Sjömonster och
Happy hour"
Sökte med blicken över sjön för att upptäcka Islands eget
sjöodjur, Lagarfljötsormurinn. Legenden förtäljer att det var liten flicka på
en gård inte långt från sjön, som fick en guldring av sin mor. Flickan frågade
vad hon skulle göra med ringen, ty den var ju alldeles för stor.
Mamman sa då till henne att lägga den i en ask och att lägga
i en levande mask bredvid för att guldet på så vis skulle öka i volym och
värde. En gång, långt senare, tog flickan fram tändsticksasken och såg
förskräckt hur stor och fet masken hade vuxit sig. Då blev hon så rädd att hon
sprang ned till sjön och kastade i asken.
Där kunde berättelsen ha slutat men många år sedan började
ett stort sjöodjur skönjas någon gång då och då. Nu hade masken blivit en
jättelik orm med drakhuvud och vassa fenor som började härja och skrämma vettet
ur folk. Legenden säger att man lyckades sänka odjuret till sjöns botten för
det var lugnt en lång tid.
Men så började monstret dyka upp igen då och då. Men sedan
många år har det varit lugnt. Tills alldeles nyligen då en bonde såg det igen.
Senast gången är alldeles nyligen, sök på youtube så får du se videos över den simmande ormen!
Jag kunde heller inte motstå att besöka en yrkeskollegas
skrivarställe, författaren Gunnar Gunnarssons magnifika hus, Skriöuklaustur som
nu är ett kulturcentrum för östra Island. Det ligger just i övre kanten av
Vatnajökulls Nationalpark som är Europas största nationalpark.
Kände nästan historiens vingslag där jag stod intill hans
gamla skrivmaskin på vilken han skrivit både böcker och filmmanus. Huset låg
otroligt vackert! Vilken vy! Där skulle man själv ha en skrivarlya…
Miljontals lupiner stod i knopp och jag kan bara ana hur vackert blått här kommer lysa om bara någon vecka
Tillbaka i Seydisfjordur gick jag till hytten och började
jobba med text och bilder.
Husfar däremot, tog en promenad i omgivningarna runt
den lilla hamnstaden. Han klättrade uppför några höjder för att komma närmare
ett mäktigt vattenfall. Där filmande han i någon minut i det dånande vattnet medan
det skvätte över hela lille Husfar.
När han kom tillbaka till hytten var han dyngsur. Skorna
genomblöta och smutsiga. Den stickade gensen (tröjan) genomsur – men Husfar
själv var allt annat än genomsur. Han sken som ett barn om julaftonen och
visade mig filmen från vattenfallet.
Hängde upp gensen i en galge på väggen. Hm… Inte det
smartaste draget visade det sig, ty dagen därpå räckte gensen honom till knäna.
Typ.
På kvällen, nästan den sista, upptäckte vi att man kunde gå
till en bar där en trubadur spelade och folk satt och njöt tillsammans över en
öl eller drink. Vad? Nästan sista kvällen och först nu upptäcker vi det. Vi
tittade på varandra och skrattade, så typiskt asociala oss, att ha gått och lagt
oss på kvällarna istället för att ha umgåtts med folk.
Nu beställde Husfar en GT till mig och en RC till sig. Döm
av vår förvåning då han fick två Gin & Tonic och två Rom & Cola.
Öh… Det var ”happy hour” – det är inte heller något vi
känner till precis…
Men med två GT i min kroppastolle och två RC i Husfars dito,
var det sannerligen läge att krypa till kojs.
Trötta men lyckliga trängde vi ihop oss i vår koj till
kvällen medan Norröna redan lämnat Island och stävade nu tillbaka mot Torshamn
med ganska rejäla vågor vilka gjorde så jag nästan rullade ur sängen!
Snacka om att bli vaggad till sömns…
 |
| Enligt guiden var författare Gunnar Gunnarson den enda på Island som hade en kakelugn. Den var dessutom importerad från Sverige! Inte konstigt att den är så fin... |
 |
| Ovanför Gunnar Gunnarssons skrivarlya |
 |
| Utsikten nedåt från skrivarlyan... |
 |
| Vaknade mitt i natten och tog det här fotot från vår lilla hytt... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar