Vårlig afton

Suttit på trappan en lång stund i hägnet av en vänlig men obevekligt nedåtdanande sol. Strålarna skapade glitter i den äntligen påfyllda Lyckopölen och gräsvipporna som växer i hålrummet i den gamla askens stubbe på andra sidan dammen, lyser vita mot en allt dunklare himmel.

Allra längst upp i lönnen vid knuten av Boa, har en stare positionerat sig. Jag förbluffas över att grenen ens bär honom. Där sitter han och spelar för mig – och sannolikt andra, lite mindre och mer fjäderbeklädda madamer. Fantastiskt att se hans kroppsspråk när han spelar. Fantastiskt att höra alla hans mönne ljud när han kurtiserar och markerar.

Kalvarna uppe i granngården råmar hungrigt och längtar efter sin kvällsmjölk. Några tranor hörs långt borta. Postflyget har passerat med det efterföljande dånet som ligger kvar och dovt och monotont fyller upp tomrummet mellan skogarna.

De flesta hönsen har gått in men flera tuppar sprätter ännu omkring på ladugårdsgatan och hoppas på att få en liten söt hönefröken på kroken. 

Getterna bräker på mig och plötsligt hör jag ponnyn Rockys låga murrande gnägg. Grisen Johanna grymtar missnöjt. Djuren vill komma in. Få kvällsmat och en stunds kärlek en stund innan den långa nattvilan tar vid.

Jag drar ett djupt andetag. Suger girigt i mig alla dofterna. Vågar ändå försiktigt konstatera att det är dofter av våren. Mättade mustiga dofter. Ännu anar jag murkna mörka dofter. Förmultning. Ruttnande växter. Trött jord. Mossa. Väta.

Men jag vet att våren väntar. Ler åt solkatterna en sista gång. Berättar för hundar och katter att jag går ut till lagårn för att ta in, och ta hand om djuren. Några följer med mig, andra inte. En gröngöling skriker uppbragt när jag går över grusvägen. Några kajor i en flock lyfter unisont från dyngstacken och flyr ned mot Ängen. Staren tystnar.

Aftonen är här.