Lilla valpen Dagny drabbas då och då av hicka.
Som för en stund sen, klockan var bara runt tre på natten och allt var ännu var
mörkt och tyst.
Hon hickar så hela hennes kropp rister och skakar av varje
hickning. Verkligen hela kroppen. Jag brukar lägga min hand på henne så hon
inte ska fara ur sängen när hon hickar som värst.
Började osökt tänka på vad som skulle hända om jag själv
drabbades av samma kraftiga hickande mitt i natten! Du milde!
Befarar att kroppen, som ju är i paritet med flötet på ett
metspö (med det menar jag inte att jag på något vis är bakom flötet) skulle
sättas i rörelse efter några kraftiga hickningar.
En rörelse som skulle vara svår att hejda eftersom en sfäriska
lekamen som börjat rulla ju är som en slags evighetsmaskin, som en leksaksskallra
med en invärtes kula som gör att den rullar länge, länge efter att den har
satts i rörelse.
De bitvänliga handtagen på var sida om skallran hindrar
emellertid att skallran rullar runt helt och hållet utan får den istället vagga
fram och tillbaka, fram och tillbaka – till glädje för fascinerade och
beundrande barnaögon som med närmast skelögd blick följer den färgglada
leksaksskallrans till synes oupphörliga rörelser.
Hm….
Tankarna far hit och dit där jag ligger i sängen med min
hand över den vådligt hickande lilla valpen Dagny vars hela kropp liksom
studsar när hickningen far genom kroppen.
Omedvetet drabbas jag återigen av funderingarna om vad som
skulle hända om jag drabbades av denna åkomma mitt i natten. Hickning med stort
H, menar jag, inte av funderingar ty det är jag ständigt drabbad av.
Men – så erinrar jag mig tankegångarna jag nyss hade. Om
leksaksskallran. Om insikten att dess handtag på sidorna hindrar att den rullar
runt helt och hållet.
Det måtte ju betyda att om jag skulle drabbas av megahickning
mitt i natten, så skulle ju armarna, likt skallrans handtag, hindra att jag far
ur sängen.
Insikten känns betryggande. Lugnande.
Jag lägger mig på sidan, känner Minis värme ovan mitt huvud
där hon lagt sig på min kudde. Jag kurar ihop mig med Dagny och trycker henne
mot mitt bröst. Och si, hon slutar att hicka!
Så somnar vi om, lilla Dagny, hennes mamma och hennes matte …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar