Så hör jag det dova klickat i G:s väckarklocka som förebådar ringningen några sekunder senare när minutvisaren tickar över på 04.27. Då stänger han av för första gången för att snooza omgång nr 1, sträcker på sig, suckar sömndrucken, lägger ned huvudet och fortsätter sova. Han ligger på sidan och rygg i rygg med honom ligger Mini, hon gör exakt samma rörelser och ljud som G. Hon sträcker på sig, suckar sömndrucken, lägger ned huvudet på ”sin” kudde mellan G och mig, och fortsätter sova.
Jag ler.
Om fem minuter ringer det igen. G stänger av, sträcker på sig, suckar, lägger ned huvudet och fortsätter sova. Mini sträcker på sig, suckar, lägger ned huvudet och fortsätter sova. Jag ler brett och smeker Mini och småpratar med henne men hon öppnar inte ögonen.
Så hör jag plötsligt tranorna ropa. Oj, de är alldeles nära. Jag rusar upp, greppar kameran och försöker spana in dem. De går på åkern bak huset men skymda av den hamlade asken. Jag vet att det inte är nån idé att Fru Fågelskrämma närmar sig dem utomhus ty då försvinner de omedelbart, så jag försöker fånga dem inifrån huset. Men de är såååå vaksamma och hanen ser mina rörelser i fönstret, säger till sin käresta långbenta fjäderboa till partner att vandra bort från huset längre upp mot kullen så de slipper den närgångna tanten.
Nu är vi uppe allesammans, kaffet är i koppen, kattmammor och kattungar morgonkyssta, G har lämnat gården och en ny dag ligger oskriven framför oss.
Låt oss tro den blir en fin och vänlig dag där vi visar varandra respekt och unnar och önskar varandra en god tillvaro, ett gott liv...
Omfamning!
/Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar