måndag 19 december 2016

Sällan eller Aldrig!

Du milde! Fyra ljus tända i smideshästen från Bengt & Lotta!

Det betyder ju fjärde advent! Hur i hela friden gick detta till? Jag har ärligt talat inte hängt med!



Sällan eller aldrig har jag väl varit med om en adventstid då jag farit omkring som ett skållat troll från överallt till ingenstans. Signeringar. Julmarknader. Föreläsningar. Författarbesök. Jobb.

Sällan eller aldrig har jag väl varit med om en adventstid då jag fullkomligt stupar i säng om kvällen och somnar ögonblickligen, alldeles uttröttad.

Sällan eller aldrig har jag väl varit med om en adventstid då jag vaknar och stiger upp mitt i natten, natt efter natt, då det står fem outsägligt fina bedårande älskvärda små valpar och ropar på mig.

Sällan eller aldrig har jag väl varit en så bristfällig och otillräcklig vän, mor, maka, mormor, svärmor, matte, husmor, granne, syster och matmor.

Men nu är det så. Fjärde ljuset brinner i smideshästen från Bengt & Lotta, fjärde advent är här, ja passerad rent av vilket innebär att vi är inne i självaste Julaveckan. Och jag har ännu några uppdrag i veckan som jag ska axla och genomför med lugn, stolthet och beslutsamhet.

Ty sällan eller aldrig har jag väl upplevt de dansande känslorna och det sjungande blodet.

Ty sällan eller aldrig har jag väl upplevt glädjen som omger alla fina möten med medmänniskor vilka oftast har något positivt att säga.

Ty sällan eller aldrig har jag väl känt sådan stolthet över att få duka upp med mina färgglada böcker på bord och bänkar, bland tomtar och juleljus.

Ty sällan eller aldrig har jag känt sådan tillfredsställelse och övertygelse att jag gjorde rätt som tog beslutet att säga upp mig när cheferna på ett fult vis gaddade sig samman, trängde in mig i ett trångt bås för att stuka mig, vingklippa mig, vinna över mig och få mig dit DE ansåg att jag skulle vara - utan några öppningar för kompromisser mellan oss.

Ty sällan eller aldrig har jag väl arbetat så hårt och intensivt som efter att jag sa upp mig och gick min egen väg och följde min inre röst, sen jag vågade nära min inre dröm och tillförde näring och vårdade mina inre övertygelsers frön.  

Fast - det kan också föra med sig att man inte förstår hur det egentligen hunnit bli fjärde advent… 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar