Nätterna är oroliga. Beror mest på Mamma Hund som också är orolig och behöver gå ut flera gånger per natt. Sen vill hon ha kärlek också. Tycker det är jobbigt att vara ensam på nedervåningen med valparna när resten av flocken är uppe.
Medan jag gick och väntade inatt slötittade jag lite på datorn. Hajade plötsligt till av obehag. På andra gången bara denna veckan har min identitet stulits och någon/några andra utger sig för att vara jag.
Usch. Det är så himla obehagligt.
Ja, hur som helst så gör de oroliga nätterna mig lite trött så just nu är morgnarna är inte lika tidiga och energifyllda
som de brukar här i stugan. Men jag har ju i regel förmånen att vara elastisk i
livsföringen så många gånger kan jag anpassa mig efter dagen och stunden och få
en stunds vila när omständigheterna så tillåter. Ungefär som
småbarnsförälder...
Snön föll på morgonen, lite grinigt och nästan horisontellt
i vindarna som bar fram den. Det var inte vitt överallt, inte så vitt att
gården liksom lystes upp av allt det kringgärdande vita. Men det kommer nog vad
det lider, det också.
Som på beställning fann jag två domherrar i
fågelrestaurangen denna morgon, det var första gången som de visar sig i höst.
Jag brukar ha sex stycken domherrepar som stamgäster i restaurangen under
vinterhalvåret och ända fram till sommaren men sedan är de väck. Drar iväg på bättre
och mer givande campingplatser. Att bara två par är tillbakakomna får mig att
fundera på om sommarens kamperande tärde på deras vänskap, paren emellan. Det
kan visst bli så att långvarig semestrande tillsammans kan slita på
relationerna... Jaja, det lär utkristalliseras med tiden om de övriga paren
också återkommer till gården.
Jag arbetar inomhus idag, jobbar med foton. Inte för egen
del utan för kunds räkning. Passar väl rätt bra en dag som denna att kura
inomhus. Hundarna och katterna blir ju glada i alla fall. De uppskattar inte
när jag lämnar gården, och dem, i sticket och drar ut på uppdrag annorstädes,
vilket skett, och kommer ske, resten av veckan och helgen.
Därför känns denna
dag extra viktig. Och fin. Att få vara hemma. Jag märker på djuren att de
njuter. Allt är liksom frid och fröjd tycker de. Det brinner varmt och skönt i
spisen, man får mat och dryck när man vill och Matmor står som vanligt och
knapprar vid sin dator ur vilken det ljuder lugn och meditativ musik som blir
sövande för både katter och hundar vilka lojt sträcker ut sig på stolar och
soffor.
Har också bäddat rent hos hundarna, nya filtar och ett nytt
lakan. Något som skapar inte så lite förvirring i barnaskaran men så småningom,
efter mycket snufsande och krypande kommer de till ro.
Har fått hem Smålands Författarsällskaps nyaste antologi
Resa i Småland i vilken jag medverkar för andra gången. Igår kväll satt jag och, med stor behållning,
botaniserade bland de intressanta och berörande texterna.
Ska nu hämta en korg ved till, kommer sannolikt elda i
spisen mest hela dagen, och sedan återgå till arbetet. Tack för en fin
pratstund!
Novemberkram,
Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar