Solen har nätt och jämt krupit ovan
granskogshorisonten, dess strålar når ännu bara trädtopparna. Det har några
skator varseblivit. De sitter högt upp i björken, vända med sina runda stora
bröst och bukar rakt mot solstrålarna vars ihärdiga rödorange sken färgar deras
vita fjäderdräkt svagt rosa.
En nätt frost luggar strån och bladverk. Ett försiktigt
skinn har bildats bland löven på Lyckopölens vattenspegel, en påver sådan ty
vattenståndet är mer än en meter lägre än brukligt vilket är mycket ovanligt
vid den här tiden på året.
En spillkråka någonstans uppåt Alekärret låter sina
ödesmättade rop studsa bland stock och sten, kullar och dungar.
Hungriga småfåglar kivas och tjattrar ihärdigt vid de stora
och med vildfågelfrö påfyllda fågelautomaterna vilka hänger i den hamlade asken
som nu tappat alla sina blad.
Husfar och jag ska just frukostera, spisen
sprakar och i stekpannan av gjutjärn där ovanpå, steker jag försiktigt några
ägg vilket får utgöra dagens första måltid.
Flera planer finns för dagen, inga direkta måsten, ja, jo,
ett par stycken måsten finns här också i ärlighetens namn, men i övrigt bara
planer och förhoppningar att få plats att genomföra dessa. Men inte mer än att
vi hinner njuta av dagen, av katter, hundar, valpar, väder, höst, dagen – och varandra…
Önskar er alla en helt ljuvlig oktobersöndag – den allra sista uti
nådens år 2016.
Vi får verkligen hoppas att det inte är 2016 års sista söndag, då har jag missat två månader! kram :)
SvaraRadera