Sicken bukett!!!

Aldrig förr och, med största sannolikhet, aldrig mer har jag väl uppvaktats med en sådan bukett!!! TRETTIO stora blodröda rosor utgör en helt enorm bukett av kärlek och tillgivenhet som skapar sådan ömhet i mitt hjärta att det pumpar extra hårt och intensivt.

Buketten är jättefin - men gesten som Husfar visar mig med denna handling är nästan ännu finare.

Jag blev oerhört förvånad - och rörd!

Inatt har jag ställt in buketten i det svala skafferiet för att buketten ska hålla sig så länge som möjligt, men fastän stunden i köket nu på morgonen är kort då jag ju ska åka till Ädelfors Folkhögskola och hålla i tillvalsämnet Skrivande hela dagen idag, så kunde jag ändå inte låta bli att plocka fram den för att njuta av den, om så bara för några minuter. Underbart är kort heter det ju...

Han o jag...

Han va 8 o jag va 9 när vi i skolbussen satt hand i hand längs våra små grusvägar fram till byskolan o ibland gav han mig äpplen som han pallat från ”surapeln” vars äpplen han visste att jag tyckte om…

Han va 19 o jag 20 när vi jobbade på sågverket. Jag staplade plank o han stod vid klyven. När han såg att virket hopade sig på bandet för mig, stängde han av klyven o sprang ner o hjälpte mig….

Han va för ung så jag fick köpa ut starkt åt honom, varor som jag kom körandes med i min gamla handmålade blå folkvagn där jag målat mitt namn i en båge med små moln o fåglar runt…

Han gick stigen över skogen från sin ände av byn, jag slog in på samma stig från byns andra ände och så möttes vi på halva vägen i en glänta där gräset stod högt och skyddande...

Han svarade, under ymniga svettanfall, ”ja” på prästens fråga om han vill ta mig till sig äkta hustru och älska mig i nöd o lust.

Han o jag…

30 år som man o hustru.