Hönekäring bland proffesorerna

Jodå, jag finns. Jag lever. Jag mår gott!

Men jag har varit på vift. Och jag har fyllt år. Och jag har haft huvudbry.

Nu är jag hemkommen från Uddevalla där jag varit på boksläpp hos min författarkollega Maria Gustavsdotters släpp av sin andra bok i triologin om tre prästdöttrar i 1600-talets Bohuslän.

Jag tog tåget dit. Eller rättare sagt, tågen. För det blev några byten... 

Och för en gångs skull hade jag rekat lite innan och insett att jag inte skulle hinna att äta i några byten. Det fanns heller ingen servering på de mjölktågen som jag tuffade fram på. 

Så - jag var så in i den Kålle Redig att jag gjorde matsäck! De ni! Jag stekte hemvärpta ägg och lade på hembakat bröd, bryggde kaffe och hällde på termos tillsammans med grädde, jodå, ska det va så ska det va... 

Därutöver packade jag dessutom mer en redig porslinskopp. En som det stod Mormor på. Utifall att... Jag menar, man kan aldrig så noga veta vem eller vad man får som sällskap så utifall att det kanske var en amorös ung man med vårkänslor i kroppen så tog jag det säkra före det osäkra och tog en mugg som det stod Mormor på. På så vis så skulle han ju inte ens behöva överväga liksom... Om det nu, mot förmodan, nu möjligen den nämast otänkbara situationen skulle uppstått...

Väl framme i Uddevalla släpade jag min resväska genom snön från järnvägsstationen som låg rejält avsides från "stan". Det kändes nästan helt ödsligt där stationen låg och man fick traska en bra bit för att ta sig till något mer centrumbetonat. Men det fanns ett centrum, ett trevligt sådant. Och en kanonfin bussterminal så om jag nånsin reser till Uddevalla igen kommer det bli med buss! 

På hotellet träffade jag författar-, och fotografkollegorna Hanna Åhman och Ewa Klingberg som också åkt till Uddevalla för att vara med när Maria Gustavsdotter hade release på Ulrikas bok. Hanna, Ewa och jag gick till Kajkanten och tog ett glas vin innan releasen som skedde i samma byggnad där restaurang Kajkanten är belägen - Bohusläns Museum.  

Uddevallas stolthet, succéförfattaren, Maria Gustavsdotter var kanonduktig på scen, trygg i sig själv kunde hon leverera till den närmast fullsatta Hörsalen. 

Maria var underhållande, humoristisk och informativ. och delade ut en och annan liten känga till såväl personer som Jan Guillou som till normer i stort, nutid och historiskt, vilka inte ger  kvinnor någon rättmätig plats. Hon talade även om sättet på vilket kvinnor skildras, behandlas och ges utrymme i historiska böcker och i övrig dokumentation. 

Ja, det torde hon ju veta, Maria Gustavsdotter, som skriver historiska romaner med tonvikt på det kvinnliga perspektivet och skildrar kvinnornas maktlöshet i en tid då kvinnans viktigaste tillgång var hennes dygd och goda rykte. Där kvinnorna först lever under sina fäders förtryck - sedan sina äkta mäns...   

Efter releasen blev några av oss hembjudna hem till Maria och Gustavs vackra hem. Dick Harrysson, professor i historia vid Lunds universitet som vi ofta ser på teve, var givetvis där då han på olika vis hjälper, guidar och informerar Maria om olika historiska fakta och förutsättning under det att hon författar sina historiska romaner. Maria lämnar minsann ingenting åt slumpen utan är nogsam i all sin research. Här på fotot serverar Dicks hustru Katarina oss lite gott prosecco i vilket vi skålar och gratulerar Maria till sin release. 

Men nu, kära vänner, nu kommer vi till det lilla udda!!!

För döm av min förvåning när jag läser tacktexten! Kors i jisse namn!

En simpel hönekäring som undertecknad omnämns bland historieproffesorer, armemuseumschefer och andra titeltunga celebriteter i en historisk roman!

Jodå, det är sant.

För plötsligt, mitt bland dessa kunniga dignitärer som omnämns och tackas av författarinnan själv, så dyker Mickan Thors namn upp längst bak i "Katarinas bok"där hon tackas för sina bidragande kunskaper och insikter - OM HÖNS!

Det är visst inte en helt igenom ryslig och ömkelig lott i livet, detta att va en gammel bedagad hönekäring i Småland. Trots allt...

Nu vill jag kasta mig över Katarinas bok. Del 1, Ulrikas bok, sträckläste jag! Såååå bra - och det bästa är att man får massa nya insikter och lärdomar på köpet. Snacka om att förena nöje och nytta...