DRÖMMEN GICK I UPPFYLLELSE!!!

Så blev det plötsligt VERKLIGHET!!!

Jag, en smått eremitisk lanttant, har författardebuterat på Bokmässan i Göteborg.

 Snacka om overkligt!!! 

När jag kom till Göteborg och äntligen letat mig fram till Isaberg Förlags monter fick jag en mindre chock när jag såg hur fint Eva & Co på Isaberg förlag hade gjort! 

På ett stort bord låg massor av böcker, vykort, almanackor i en färgglad kakafoni – och vet ni vad? Alltsammans var alster som jag gjort. Gulp. Hur har allt det där gått till… För sex månader sedan fanns intet av detta och nu denna mångfald? Svårt att ta in! Känns faktiskt nästan ofattbart. Mäktigt! 

Och så höjer jag blicken och får nästa chock. 

Ser en jättestor tant i färgglada kläder som står i en vedhög! Va??? 

Det är ju för bövelen jag som är på en vepa från golv till tak! 

Du milde! 

Nä, här gick gränsen för vad jag klarade av. 

Jag backade undan. Generad… 

Och glad… 

Och stolt… 

Och överväldigad… 

Och rörd… 

Jag fick gå en liten runda ut i korridoren för att samla mig, först därefter var jag mogen att gå fram till montern och hälsa på det goa gänget som redan var där. Fantastiskt roligt också att äntligen få träffa flera av författarkollegorna som ger ut på samma förlag!!! 

På kvällen satt jag och tryckte på ett litet hotellrum och förfasade mig över det ständiga trafikbruset, nästan aldrig sinande sirener av utryckningsfordon, skrikande ungdomar, tutanden och däckstjut, billarm som avlöser varandra, helikoptermuller och hundskall blandat med rop och skrik från Heden. Jag hukade mig smått skrämd inne på rummet, hade egentligen tänkt gå ut och käka nåt men jag varken vågade, orkade eller ville. 

Så bak tjocka gardiner, dubbla lås på dörren och kodlås på ytterdörren satt en trött tant som steg upp 03.30 för att hinna göra undan hemma på gården innan det bar iväg till Götet. 

Men - den trötta tanten hade ett brett fånigt leende över hela fejset – för hennes dröm har blivit sann! 

Hon författardebuterar på bokmässan med inte mindre än tre böcker! Nå, då får hon kanske stå ut med att dras upp på en vepa från golv till tak föreställande en stor och färgglad tant ståendes i en vedhög… 

En av stunderna då det var Ewa Klingberg och Hannah Åhman som stod och signerade sina fina böcker Kyrkornas Hemligheter så närmade sig en kyrkans man. Ewa och Hannah, liksom hela monterpersonalen (jag var inte där just då) tänkte: 

Åh, han ska ju naturligtvis fram och köpa Kyrkornas Hemligheter och dessutom få den signerad av författaren och fotografen. 

Men icke. 

Mannen, som var klädd i sedvanlig biskopsklädsel och ett långt guldhalsband med ett stort kors i, stegade fascinerad rätt fram till den stora affischen av Mickan Thor och börjar fotografera affischen!!!!!! 

Ni må tro att detta väckte munterhet i montern och när de berättade detta för mig vek de sig dubbla av skratt! 

Men då visste jag ju redan vem "En kyrkans man" var ju"! 

För vi hade mötts några montrar bort, biskopen i Växjö stift, fine Jan-Olof Johansson och jag. 

Då fick jag både gratulationer, kram och hälsning om att han skulle lägga ut bilden på mig på Stiftets hemsida! 

Hehehe. 

Oops.... Förlåt Hannah och Ewa...   

Dagarna på bokmässan gick i rasande fart! Du milde så mycket folk!!! 

Och vilken glädje att se folk köa för signering av mina böcker - i Göteborg!!! 

Jag som inte trodde en mänska skulle veta vem jag var där! Helt fantastiskt faktiskt! 

På fredagsförmiddagen gav jag en direktrapportering från mässan i Sveriges Radio P4 Jönköping  

Mickan från Bokmässan

Om ni klickar på länken och sedan på den översta pilen "Lyssna" (Kajsa och Håkan från fredagen den 26:e september) och drar fram markören 37 minuter så kommer ni direkt till inslaget. 

Det var många underbara möten under dagarna på mässan. Fick äntligen träffa min bloggvän Anna "på riktigt" - det var mäktigt! Tack Anna!!! 

Träffade också många barndomskamrater - härligt! Träffade människor som jag mött genom åren i samband med uppdrag och jobb som jag inte sett på decennier. 

Många kom fram och berättade att de hört mig på radion och då bestämt sig för att komma och titta på var jag var för en tant. Så kom många f d journalistkollegor fram, vilken glädje!!! 

Här ser ni en kär återträff där vi alla har och haft Jönköpings-Posten som vår gemensamma nämnare. Från vänster kära Yvonne Teiffel, en förebild inom journalistiken, sen kommer tant följd av journalistparet Peder och Anki Losten och längst till vänster står underbare Johan Lindblom, en förebild inom fotograferandet!!! 

På söndagen var det en nervös Mickan, eller snarare en nervös Tant Grön som intog Bokmässans scen, Another Story för att hålla föreläsningen Mustiga Mickanismer! 

Hua, tänk om det inte kommer en själ, tänkte jag men vid alla grönskimrande gråsuggor, varenda publikstol blev upptagen och kaféstolarna omkring likaså!!! Jag trodde inte mina ögon! 

Så otroligt roligt! 

Så pass roligt att min nervositet nästan försvann och ersattes av pur glädje! 

Min förlags-, och författarkollega Aina Bergwall, SVTs erfarna reporter som också gett ut böckerna "Klimakteriehäxan", "Dela lika" och "Att vara yngst är ett handikapp som går över", gjorde några gånger lite intervjuer av varandra i montern för att locka folk. 

Aina inledde med: Här står Mickan Thor och jag, två rejäla madammer med skrivklåda i fingrarna....   

Jag var ju allmänt förvirrad hela tiden. Mycket intryck för en eremitisk lanttant att finnas här i myllret och händelsernas centrum. Jag gick vilse både ute och inne. 

Och när jag var inne i mitt lilla rum hade jag fullt sjå att välja sjal till dagen därpå... 13 sjalar hade jag visst fått med mig... För säkerhetsskull fick Husfar ta med en 14:e på lördagen, den i grönt som jag bar på söndagen :-) 

Hur som  helst så pratade vi om det där med att gå vilse. En kväll så gick jag och min nygamla vän och författarkollega Christina Nyrell gatan fram men visste inte var vi var. 

Jag haffade första bästa kvinna som gick förbi, hon var så vänlig och hjälpsam - hon kände väl i hjärtat för två stackars förvirrade medsystrar från landet som irrat bort sig i storstan. Hur som helst slog hon följe med oss då hon skulle åt samma håll. 

Medan vi gick tillsammans frågade hon om vi var på Bokmässan. Jodå, det var vi ju. 

- Jobbar ni där då, sa kvinnan. 

- Nej, vi är utställare sa jag. 

Christina Nyrell, som är väsentligt mer van vid att titulera sig författare fick luft i lungorna och sa en smula pompöst till den främmande kvinnan som gick emellan oss: 

- Hm.... 

- Du går faktiskt här med TVÅ FÖRFATTARE, sa Christina med stolthet i röst och högburet huvud.  

Kvinnan i mitten replikerade emellertid omedelbart och sa: 

- Jaha, och vet ni vem ni går med då?`

Christina vädrade något och sa en smula avvaktande: 

- Nä...

Kvinnan sa, inte utan viss munterhet i tonen: 

- Ni går här med ordföranden i Riksdagens kulturutskott.... 

Det täppte till munnen till och med på härliga Christina!!!! 

Gunilla Carlsson (S) från Hisings Backa visade sig vara en riktigt trevlig prick och skratten rullade längs Avenyn där trenne damer spatserade fram. 

Jag höll mig en halvmeter bakom damerna hela tiden och när Gunilla frågade varför så sa jag: 

- Herregud, jag är livrädd för trafiken!!!

- Hemma där jag bor skenar det på sin höjd över en älg på vägen en gång i veckan, kanske studsar också en hare förbi då och då - det är allt... 

Hon tittade konstigt men log tappert åt det sagda.

Vadådå? Är man Lanttant så är man! 

Tack alla ni goa läsare för att ni varit med mig under den här resan!

 Åh, vad mycket roligt och oroligt vi haft längs vägen… 

Till sist; Tack min helt underbara förläggare Eva Månsson på Isaberg förlag som tror på mig, mina tangentälskande händer, mitt bildseende och min arbetskapacitet... 

Du är inte längre bara min förläggare Eva - du är en när och kär, mycket kär, vän!!! 

ÄNTLIGEN HEMMA IGEN!!! 

Borta okej men hemma SKETAGÖTT!!!