MissLycka...

Tiden räcker inte till särskilt mycket nu när den den mer artificiella tillvaron tagig mig och Livet i besittning...

Men en sak jag kan trösta mig med när jag tvingas åka från Gården om morgonen, är att djuren i alla fall har sällskap av varandra och sannolikt inte saknar mig såsom jag saknar dem...

Snart kommer fler kissekort förresten!

När bara tiden räcker till...

God Morgon!

Miss-Lycka! Tre generationer missar ligger o håller om varandra i sina fina korgar alldeles intill mitt frukostbord. Lycka även för Miss Mickan:-)