måndag 6 september 2010

Att försöka fröjdas...


När hösten så sakta anländer och smyger sig på är det inte med helt igenom angenäma känslor jag tar emot skeendet.

Jag tycker det är en smula vemodigt att hösta i trädgården och köra in krukor, pynt och trädgårdskonst. Sen ligger det nog även ett uns dimension av existentiellt vemod över dessa dagar.

Men likafullt infinner sig ett slags behag i det hela. De kortare dagarna, de kyligare nätterna och allt mer dunkla kvällarna verkar göra så att bandet, vilket driver det inre kugghjulet, slaknar och får kuggverket att gå en aning, en aning saktare. Som vore en ny livsfas annalkande.

O visst bjuder höstens ankomst sanna fröjder för ögat! Och, med vissa ansträngningar, även för sinnet.

Men obevekligt smyger, nej, tränger, den sig in - den existentiella dimensionen. För visst är det svårt att låta bli att dra paralleller mellan sensommarens skeenden - och livets skeenden.

Mognad. Fyllighet. Fulländning. Strax före tillbakagång och förfall...

Naturens gång - Livets gång.

Hm, kanske ska man släppa efter ännu ett hack på drivbandet och försöka fylla tid och tillvaro med saker som gör hjärtat milt och sinnet mjukt.

Här är ett litet axplock av åtgärder...

Spana in en ännu blomstrande rosenvial

Njuta av att pergolan med klematisen Summer Snow blev så här fin redan andra året!

Beträkta såväl trädgården som livet ur nya perspektiv...

Se det vackra och unika i det övermogna och i tillbakagången...

Låta sig uppfyllas av solrosornas självklara energi. Här i en självsådd grupp strax invid salig gris Siris hydda...

Flera gånger om dagen kan jag glädjas åt en ännu blomstrande verandatrapp

Kanske gör man rätt i att förankra sig tungt och tryggt just där man står och går. För att få fäste inför väntande höst- och vinterstormar. Tryggt och tungt ligger stenarna i stenpartiet strax invid stordammen...

Sensommartider är svamptider! Det är inte bara jag som är intresserad att spana in spännande svampar - Alfons hänger glatt på...

Beundra livskraften hos en av trädgårdens många blomkrukor vilken ännu tappert blommar, trots flera frostnätter...

Stilla betrakta näckrosornas ljusföljsamma liv...

Ta till sig av det livet bjuder av vänskap, släktskap, gemenskap och närhet...

Falnande liv och blomning genererar liv och frön till kommande blomstring...

Sen kan man glädjas åt dem som troget väntar på att man ska komma hem igen...

Fascineras av guldhumlens enorma livsglädje vilket gör att den glatt och hämningslöst kastar sig över till en näraliggande, tydligen oemotståndlig, klematis. I den intensiva omfamningen rycks några karmosinröda stockrosor med av bara farten...

Det gäller att inte rädas vattnet bara för att högsommaren flugit sin kos. Det har däremot varken Gåsen Lotta eller Anki Anka vilka just företar sitt morgonbad.

I "den gamla Seftaholmen" hänger vackra ljushållare i färgstarka glasflaskor och sprider magiska ljussken i trädgården.

Alunrotens stängel blommar vackert, vagt flankerad av lila flox

Sensommaren gör färgerna dovare och mustigare. Det är som om till och med vattnet i stordammen mörknar. Fjärilslockaren Ligularian blommar som mest nu vars bladverk liksom söker sig ned mot dammens yta.

Klassisk bild av hösten? Blommande syrenlila höstaster i skön förening med "johanäpplets" röda frukter mot höstkanthuggna blomland. I bakgrunden skymtar trollhasselns frodiga grönska över blå svampar av keramik vilka klämtar dovt och skönt i vinden.

I "neredammen", där Anki och Lotta oftast föredrar att bada, står nu kaveldunen som vackrast. En blodlönn syns till höger och den stora gröna frodiga busken i bakgrunden är fläder.

På "dykstenen" i stordammen står en låg skålkruka med röd verbena som troget blommat hela sommaren. I den gamla stubben vajar ett prydnadsgräs.

I år hinner i alla fall några av mina tomater att mogna. Så är livet då man inte har något växthus...

Att baka olika goda bröd kan också vara lindrande för själ och sinne. Här ett gott brytbröd av ekologiskt rågsikt och dinkelmjöl.

Ett riktigt gott glas rött i stearinljusets sken och vedspisens sprakande hör också hösten till...

...liksom att baka en paj på trädgårdens fröjder, här är det plommon och rabarber inunder ett lager av klassisk smuldeg

Njutning kan också vara att sätta sig en stund på dyngemuren och kela en stund med kattungarna som börjar bli stora...

Den dagliga äggjakten fortsätter vare sig det är sommar eller höst. Här har en veckas samlande skänkt detta fantastiska resultat! Älskade höns - älskade ägg:-)


Sensommaren innebär också att mysa till det för att fira årsdagen av ett bröllop som ägde rum för 24 år i medeltidskyrkan i Nävelsjö...

Oj, men... efter mjukt, skönt, färgrikt fröjdande och botaniserande är man plötligt tillbaka på ruta ett;

Livets gång...

3 kommentarer:

  1. Underbara bilder, underbar livsåskådning och vilken underbar trädgård du har!

    SvaraRadera
  2. Åh, tack! Fast på fotografier ser allt fint ut - även om det inte är det. Utan undertecknad förstås... Jag gör mig bäst bakom kameran:-)
    Men tack för dina rara och omtänksamma ord!

    SvaraRadera
  3. Du vackra och poetiska människa. Vad underbara bilder du ger av livet på gården och livet som livet är. Vad söt Alfons och svampen är, en så otroligt fin bild.

    /Kolonistan

    http://kolonistan.wordpress.com

    SvaraRadera