söndag 10 april 2011

Solkatt...

Jag tror att det blivit lite fel någonstans. Och jag tror att det beror på såväl litteraturen som lyriken. Kanske rent av romantiken.

Jag tänker på det här med SOLKATTER.

Vi har just genom sagda anledningar likom fått med oss i blodet att när ordet solkatt nämns göra associationerna att det glittrar och glimmar vackert i vattnet. Att solens strålar reflekteras i vattenytan.

Gärna ut över havet då solen stiger ned i detsamma och blodröd efter dagens skinande ansträngning säger godnatt.

Solkatter förnimmas med sol, sommar, semester, Med vatten, hav, stränder, båtar och ledighet. Kombinerat med doften av tång, hav och vyn av oändliga vidder långt där bortom horistonten är också solkatter något mystifierat.

Men visst måste det helt egenom var fel???

En solkatt måste väl ändå vara detta? En vanlig bonnakatt, oj, förlåt Katten Findus, en jättefin bonnakatt som i gryningsljuset trajar omkring på en rejäl småländsk stenmur på en liten gård någonstans mitt i sydsvenska inlandet?

Mina vänner, detta är vad jag kallar för SOLKATT!!!








2 kommentarer:

  1. Oj, så stor och fin hon har blivit, lilla julservettställskatten. Så fina fotografier du tagit. /Eva

    SvaraRadera
  2. Japp jag skriver under på detta:)
    klart det ä en äkta redi solkatt!;)
    vårkraam!;))

    SvaraRadera