Pragmatisk Premiär

Det har ju varit ett par mjuka milda dagar - har jag sett genom fönstret...

Vårligheten måste även ha nått fram till självaste Husfar för igår kväll då jag kom hem luktade det brandrök ända ut till maskinhallen där jag hade ställt in min trogna bil efter ännu en dag av gott samarbete.

När jag kom runt knuten, korsade vägen och kom in på trädgårdsgången, där några av huskatterna satt och bildade välkomstkommitte åt sin i vanlig ordning sent hemkommande Husmor, insåg jag doftens tillblivelse.

Husfar hade tänt i utebrasan för första gången i vår! Och själv stod han där intill brasan och log. Jo, det är sant, han log!

Alldeles omtumlad över detta, i mitt tycke, romantiska tilltag, och, inte minst, över leendet, gick jag honom glatt tillmötes under berömmande och uppskattande tillrop.

- Men åh, vad mysigt!
- Nä, men har du tänt i brasan?
- Oh, kors, vad trevligt att komma hem och mötas av det här!
- Det var minsann en rolig överraskning!

Att sedan tilltaget visade sig vara påkommet av en mer pragmatisk och fundamental anledning lät jag inte förta glädjen.

- Ja, datumet på de däringa grillköttet gick ju ut å vi måste la äta opp at innan det går ut ur skafferiet självt...