Vårens bakslag kräver höjd blick...

Vi fick rejält bakslag i vårandet häromdagen. Närmast ofattbara mängder snö föll under natten och orsakade mer eller mindre kaos.

Då menar jag inte bara inom mig utan generellt. Alltså även utanför min lilla värld. Det ska ju finnas något utanför den har jag förstått...

Hur som helt var det jobbigt med 25 centimeter nysnö. Suck. Och de stackers vårekvilibristiska fåglarna sen! Jag fick gå runt med storhinken på armen och skapa nya utfodringsplatser åt starar och koltrastar vilka inte har för vana att hänga upp och ned och käka frön ur konstfärdiga fågelautomater. Ja, de stackarna, de undrande nog i en svag morgonstund huruvida de hade tranformerats till en flygande form av nättare variant av isbjörn i polarland.

För att inte nedslås fullständigt tänkte jag att man nog MÅSTE tvinga sig att höja blicken från dettaa vedervärdigt tjocka snötäcke. Höja blicken mot himmelen och tänka att det faktiskt måste komma en vår.

Då kom jag plötligt på att jag kunde höja blicken så till den milda grad att jag ju faktiskt rent av ÄR uppe i himmelen.

Här är några glimtar från då jag i somras bokstavligen var en flygande reporter. Fick den äran att följa med brandflyget på spaningspatrullerande över smålands stock och sten. (Koncernens mest storvuxna reporter istoppad i världens minsta flygplan - det var en syn för gudar, tur att piloten var liten och smidig. Och, framför allt, att han kunde balansera upp det lilla planet med dess underliga barlast)
Se här och känn förtröstan, kära läsare, Småland lär nog bli sommarklätt ännu en gång. Så här vackert får vi det snart igen.





Och TACK igen Jörgen Hjort på Värnamo Flygklubb! Du var SUVERÄN!!!
(o utomordentligt modig som lät mig följa med...)