MORS DAG!

Så är det dags för ett av de allra starkaste försommartecknen! Nämligen Mors Dag!

Vilket får mig att minnas min barndoms blomplockarräder! Hur jag som liten flicka (jo, jag har faktiskt varit liten) började redan på lördagen att plocka blommor till Mor Ninni. Förväntansfull gav jag mig ut i skog och mark för att plocka blomster, kvistar och gräs av olika slag. Dessa arrangerade jag sen i olika vaser vilka gömdes i fars verkstad tills dess att det var dags för den obligatoriska kaffepåsängenbrickan. En bricka som förstås bestod mer av blomster än av kaffebröd.

Salig Mor Ninni hade en pragmatisk läggning och var av den bestämda uppfattningen att Mors Dag var fabricerat av köpmännen för att folk skulle göra av med massa pengar, som hon sa. Men lite kaffe på sängen och fina blommor var alltid välkommet och något som jag och mina syskon gärna och ofta gjorde för vår högt älskade mor.

En blomsterbeprydd kaffepåsängenbricka är tradition som följt med mig hit till Gården och jag har många gånger fått njuta av den upplevelsen. Nu finns dock inga youngsters här i huset i gryningsstund för att utföra dessa åthävor. Husfar, som minst sagt också är pragmatisk, är inte mycket för att stappla upp i trappen med vare sig blomster eller sängbrickor. Men om han hunnit upp före husmor händer faktiskt att kaffet är på.

Idag gick Husfar till och med ut och flaggade i arla morgonstund!!! En handling som sannolikt var sprungen ur ett dåligt samvete. För det tycker jag att han borde ha!

Varför då, undrar du förstås? Jo, för en syrlig kommentar vid gårdagens frukost.

Husfar satt vid frukostbordet med sin kaffekopp och, som brukligt är, med ögonen som fastnaglade i lokaltidningens rader om stort och smått. Jag sneglade ner i Bladet över hans axel då han fick upp sidan med gratulationer.

I Bladet fanns en helsida med fotografier och hälsningar till mödrar över hela häradet. Kärleksfulla, krystade, fina, konstiga, dåligtsamvetepräglade, vänliga och vanliga hälsningar från barn som av någon anledning valde Bladet som verktyg för att hylla sin Moder.

- Är jag med, frågade jag Husfar.

Utan att vare sig lyfta blicken eller röra en min, sa han:

- Nä, å dä lär du la aldrig bli.

Indignerad och förnärmad frågade jag vad han menade med det.

- Tininga är ju omjord te sån däringa tabblåid å där får du la inte plats...