torsdag 16 december 2010
Vintersanitära åtgärder...
Tjenare allesammans!
Anki Anka här. Läget? Jag är okej. Men saker och ting är lite annorledes nu för tiden.
Jag gillar ju, som ni vet, att ligga och softa ute i nån av gårdens dammar. Men något har hänt! Det är något på dammarna! Något vitt och kallt och det går banne mig inte att ta sig genom det där underliga skiktet. Jag kommer helt enkelt inte åt något vatten!
Fast det kan nästan kvitta! Det är ju så in i häcklefjäll kållt ute! Jag och Gåsen Lotta fryser nästan simfötterna av oss! Och så fort man sticker näbben utanför höneluckan stelnar den av akut isbeläggning. Näbben alltså. (Fast jag får tillstå att det är rätt behagligt ibland att Gåsen Lotta förfryser näbben för då stelnar samtidigt hennes käkmuskler och hon håller klaffen så man slipper höra det där skräniga gapandet på ett tag.)
Egentligen undrar jag varför Husmor ens öppnar höneluckan. Varför tror hon att vi fjäderfä ska vältra oss i djupsnön för att vädra av oss lopporna när inte ens hon gör det? Nä tack, vi håller oss inne.
Men det finns ett aber med det här tillfrusna tillståndet. Det beror på att vare sig jag eller Gåsen Lotta har lärt oss sitta på pinnen. Följaktligen vistas vi på golven vilket i och för sig inte är så tokigt. Men - ibland blir det faktiskt tokigt. Det är när vi inte tänker oss för och traskar omkring inunder de där tröttsamt kacklande hönsens släpphänta bakändor. (Harre min je, de där fjäderboorna är ju värre i ändalykten än de där ständigt läckande getterna vilka släpper sina små kulor var än de går och står!)
Och när man har fått en kletsket på ryggen från nån av de där skabbiga hönsen vilka alla verkar lida av förslappad ringmuskulatur, ja då måste man ju för fasen bli av med den där laddningen som sakta rinner längs ryggfjädrarna. Och att gå ut och ta sig en maklig simtur i någon damm är ju som sagt inte något alternativ på grund av det där underliga som finns på vattnet. (Förresten, så här i juletider kan jag passa på att skvallersnattra om att jag nog har förstått att råbocken som går här på gården måtte vara den där filuren som föddes på julafton för tvåtusentio år sedan - jag har nämligen sett att den går på vattnet…)
Men jag, som är en särdeles ansvarstagande och därtill synnerligen hygienisk anka, har funnit på råd! Jag har vidtagit extraordinära vintersanitära åtgärder!
Jag morgonduschar! Husmor har äntligen förstått (ibland är hon förbluffande trögtänkt, jag kan i största förtroende skvallersnattra att jag faktiskt befarar att hon nog inte har alla hästar hemma) att jag vill ta en dusch varje morgon. Så Husmor är snäll och vrider på vattenkranen åt mig, det har jag nämligen inte lärt mig. Ännu.
Ja, och sen hålls jag där en stund inunder kranen och har det gött och njuter av min morgondusch och mina vintersanitära åtgärder.
Och så avlägsnas också det där vidriga som de ickesanitetsvärnande hönsen har fräckheten att låta falla på min rygg...
- Aaaahhhhh. Mmmmmmmmm. Åååååååhhhh. Lite kallt kanske, men helt okej....
- Så där ja, där eliminerades åtminstone en kletsket...
- Å fy falla! Tvi vale! Vedervärdigt!!! Smakar bäver! Det gäller att gurgla munnen rejält...
- Näääää Bleeeendaaaaa - är du pervers eller???? Stå o flukta på tjejer i duschen, det är väldans ohyfsat!!! Du är ju dessutom påklädd, akta dej så jag inte skvätter ner dig!
- Åh, däääär vid, ja, mmmm, precis där! Där var de skönt!
- O så lite under vingen där ja...
- Nä, fanken, det är längre in under fjädrarna, jag känner det men når det inte riktigt, vänta....
- Så där, nu var det borta!
- Pust,nu lägger jag mig en stund, softar lite och låter strålarna skölja över min vackra lekamen. Samlar mig lite inför den sista delen i tvagningen. Lilla rumpan kvarstår ju!
- Så var det dags för den vackra stussen att saneras! Man får vicka lite hit. Och lite dit. O framåt och bakåt. Mmmm, det gäller att vårda sina vackraste behag, som Husfar säger då han petar sig i näsan...
- Och en sista avsköljning! Så där ja! Ren och fin, snygg och ståtlig. Ett praktexemplar av en äkta vacker och utomordentligt hygienisk Svensk Gul Anka!
- Bye bye, Ducklovers!
/Yours Anki Anka - The one and only...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Anki Anka med matte!
SvaraRaderaDu har räddat ytterligare en dag,- för skratt är väldigt upplyftande! Härligt att känna en sådan glädje trots att snön yr utanför och snöskyffeln lär få användas rejält!
Marianne i Askeryd
Signaturen Den lilla beundrarinnan får mig att fundera över om det är kissungen som är den lilla beundrarinnan eller om det är någon annan som avses... Hur som helst är det ju alltid trevligt med beundrarinnor!
SvaraRaderaJa´Marianne, visst är hon spirituell och rolig, allas vår vän Anki Anka - men taskigt av henne att beskylla mig för att vara trög... O vad snöskyffeln beträffar så kan jag dessvärre inte känna någon glädje alls, inte ens med Ankis hjälp... Hualigen vilket förfärligt väder!!!
SvaraRaderaOm ett skratt förlänger livet-så lär vi-dina trogna läsare-leva riktig länge;-)
SvaraRaderaTack för dina härliga bilder och kåserier om djur och natur. Ha en skön jul!
Bettan
Underbar personlighet Anki, härligt att du kunde tillhandahålla duschmöjligheter då, när hönsen är så ofina. Skrattade gott åt detta underbara inlägg !
SvaraRaderaLisa/Lisas trädgård