Dyr Julhälsning...

Så här mellan mitten på december och jul råder sannerligen rediga julkortstider! Julkort ska tillverkas eller köpas, hälsningar ska skrivas, adresser ska letas och plitas ned på kuvert och kort. Sen ska dessa frankeras. Tack och lov är det alltmer sällan man behöver sitta och slicka på alla frimärken, en sysselsättning som efter ett tag kan få mig att ana vad Anki Anka menar då hon eliminerar hönslortar från fjädrarna.

Hur som helst, på något vis ska frimärket fästas på julkortet för att Postverket ska ha vänligheten att verkställa översändandet och iscensätta transporteringen av sagda hälsning. Kostnaden för en inrikes julhälsning är inget att slita sitt hår för eller gnissla sönder tänderna över. Det lilla färgglada julfrimärket för några få Svenska Riksdaler är inte mycket att orda om. Speciellt inte i dessa tider då de stackars brevbärarna ju inte har det så roligt, dels med hänseende på Postverkets senaste abstrakta omorganisation och dels med tanke på den rådande vargavintern.

Men när det kommer till att skicka en lite mer omfattande julhälsning över haven som omger Svea Rike, ja då räcker det ingalunda med ett par färgglada julfrimärken inte.

Jag och Husfar har några goda vänner på höglandet. Ja, inte det småländska utan på det skottiska, The Highlands of Scotland. Vi brukar tillsända dem någon liten gåva i juletid, kanske någon bok med fina fotografier av Sverige, en vacker kalender eller kanske rent av en bok svenska snapsvisor på engelska (jo, det finns faktiskt).

Paketen till vännerna i Skottland är sällan speciellt stora, inte heller särskilt tunga men hualigen vid alla kölhalade gråsuggor, vad dyra de är att skicka!!! Häromdagen gick jag och Husfar till ett av de få ställen där Postverket står att finna för att där få hjälp att ivägsända årets julklapp till sagda vänner i Newtonmore.

Att Husfar medföljer på ett ärende som detta, vilket ju ändå får hänföras till något som påminner om socialt umgänge, är mäkta ovanligt. Men det har sin rediga förklaring. Ovan nämnda vänner berikar även oss likaledes med någon trevlig gåva. Inte sällan består denna gåva av drycker a la single maltkaraktär vilka inköps på några av de många små lokala destillerier som ju finns i mer eller mindre varje by med lite självaktning i Skottland.

Det är detta som gör att Husfar engagerar sig i just den här julhälsningen. Annars är han ju sällan eller aldrig speciellt intresserad av ”fölk” men han ser uppenbarligen fördelen med den här vänskapen. Dels befinner sig vederbörande på lagom avstånd och han slipper ha ”nöet rännande på gårn stup i kvatten” och dels, vilket jag tror är det tvivelsutan tyngst vägande skälet, genererar alltså vänskapen i angenäma drycker till hans lilla hemlighus.

Det brukar ju vara dasset som avses med benämningen Hemlighus men i Husfars fall tror jag det ändå måste vara hans finurliga och egenhändigt gjorda väggskåp.


Jag kan ibland komma på honom där han står och botaniserar och plockar om lite bland buteljerna medan anletet formerat sig ett lyckligt fånleende. Sällan eller aldrig konsumeras något utan det verkar snarare bara vara en fröjd och ögonfägnad som ibland gör att han skrockar belåtet, nästan på samma narcissistiska och förnöjda sätt som då han kliar Grävaren under hakan…

Nåväl. På grund av ovan hänförda anledningar slog Husfar alltså knut på sig själv och medföljde in till Postverket för avsändandet av vår årliga julgåva. Det visade sig att kostnaden, som nådde gott och väl tresiffriga belopp, blev väsentligt dyrare än gåvan den innehöll. Den rara Posttjänstekvinnan, som var mycket hjälpsam och tillmötesgående, log och sa i en lite ursäktande ton;

- Ja, priset går ju helt efter vikten.

Varifrån Husfar fick luft just i det ögonblicket, vet jag inte, men det fick han.

Han spärrade upp ögonen, tittade på paketet till vännerna i Skottland, på Posttjänstekvinnan och på siffrorna han skulle betala för försändelsen. Så vände sig sedan till mig och utbrast indignerat.

- Harreguuuu, sicken tur att ja inte sulle skicka dej mä posten!

- Då sulle ja behöva rusa te banken och ta ett lån o sulle la behöva ta både gårn, skoga, hus o hem som säkerhet…