Trädgårdsvännens tröst...

På vintern när snön ligger som ett omfattande täcke över allt det sköna och gröna får en trädgårdsvän finna annat trösterikt att ta fasta på.

Efter de jobbiga och långa oktober och november är det dags! Då får man börja ljuspynta gård, hus och trädgård. Då blir allt genast mycket mycket roligare!

Trädgårdens adventsljus blir som balsam för ett höstledset trädgårdshjärta!

Så här lagom till fjärde advent bjuder jag på några glimtar här från gården.

De mörkare bilderna är tagna om kvällen då nymåne råder medan de mer blåtonade är tagna i gryning då månen var i "uppan", just mellan skärva och halvmåne.

I "flaggstångslandet" i "övre trädgården" har de två hängsälgarna fått varsitt ljusnät och fungerar som två stora ljusbollar vilka kastar vaga ljussken upp längs flaggstångens vita spira.

Till höger om boden, ute i "parken", syns ljusen från den med ljusslingor beprydda humlepyramiden ute i "gamla brunnslandet".

Det är något visst med att titta in på alla adventspyntade fönster som glimmer så varmt och inbjudande i vart och vartannat hem och hus den här tiden. Detta fönster är ett av husets två som vetter mot norr.

Den trehundraåriga eken ute i "parken" är belyst med markspotlighs vílka får eken att se naken och kal ut men samtidigt enormt maffig med sitt stora och omfångsrika grenverk.

Framför eken syns konturerna av en stor och mycket gammal ask vars existens dock är hotad då huvudstammen sprack i stormen Gudrun. Vi har bundit samman den med flera spännband men frågan är om den överlever ännu en storm...

Husets andra norrfönster. I det här fönstret huserar kissungen friskt och välter ned det mesta som finns där. Ljusen i den gamla allmogeinpsirerade adventsljusstaken har redan bytts ut flera gånger på grund av hennes vilda framfart...

Huset sett lite snett från ovan. Ja inte så att jag lyft från jorden och seglat upp mot det mörka himlavalvet precis utan bara stegat upp några meter i liden mot Hagelsås...

Blomsterarrangemangen på symaskinen inunder gårdsskylten har bytts mot en i snön tappert stående tomte som med sin lykta har vänligheten att lysa upp stigen ut mot lagårn.

Jag minns när jag var liten och åkte i skolbussen och hur oerhört mysigt, varmt och härligt jag tyckte att det var då Tage i Hille hade fått upp adventsgranen i trädgården - en av de få adventsgranar som fanns här i byn när jag var liten.

Därför har jag den här lite större adventsprydnaden på ladugårdsgaveln vilken bara syns nerifrån häradsvägen där skolbussen går. Jag inbillar mig skolbarnen tycker det är lika mysigt som jag gjorde. Själv ser jag den sällan eller aldrig eftersom jag ju nästan aldrig lämnar gården - åtminstone aldrig i skolbuss...

Men ibland slår jag och hundarna en lov neråt Ängen bara för att vi, mest jag då kanske, vill vila ögonen på den här prydnaden där tomten och hans renar far över himlavalvet - när nymånens kompakta mörker råder så ser det faktiskt ut så!

Precis till höger om björksammen kan man urskilja hur tomten och granbockarna på mjölkbordet glyrar lite i gryningsljuset.

Husets östersida i adventstid. Den uppmärksamme kan kanske se de vaga, närmast suggestiva, skuggorna månskenet kastar om kvällen.

På ovanvåningen till vänster ser du mitt arbetsrum. Det är där jag sitter och skriver om allt och inget här från gården...

Tja, så här insnöad blir man när man bor på den här gården - men det var väl knappast nån nyhet...

De stackars granbockarna vi gjorde till advent ser man inte mycket av, speciellt inte lill-bocken till vänster om tomten.

Men det adventspyntade mjölkbordet med sin vintriga inramning är ändå vackert, tycker du inte?

Vid lilldammen i "inneträdgården" har den generösa busken intill "pullestenen" (döpt efter ankan Pulle som alltid ville bada i en skålformad fördjupning i den stora stenen - den som du ser som en mörk skugga längst ned till höger i bild) fått ett ljusnät och gör vandringen längs gången ut till lagårn ljusare för både ögon och sinnelag.

Vill slutligen önska alla mina läsare en riktigt TREVLIG FJÄRDE ADVENT!