Stans Största Skinka...

Igår blev jag enkannerligen förvånad! Överraskad! Och kanske blev jag även lite glad...

Men jag har ännu inte kunnat bestämma mig för om jag, i vanlig ordning, smädades av Husfar eller om jag rent av fick en komplimang...

Jo, det var igår kväll då han kom hem från ett av sina numera konstanta snöröjningspass i Staden. Med sig hade han en papperskasse av det slag som finns i Stadens matvaruaffär och som, rådande tider till ära, har försetts med julkulig illustration. Påsarna alltså.

Så satte han sagda påse på bordet och sa;

- Ja, go jul då...

Jag tittade ned i påsen och i den låg en JÄTTESTOR julskinka. Det största jag nånsin sett faktiskt.

- En får la bara huppas att den går ner i grytan så du kan koka te an lite?

Att han ens köpt en skinka förbluffade mig väldeliga. Det var stort på något vis! Vittnade om ett slags ansvar för att det minsann skulle bli en redig jul här på gården.

Men jag var fortfarande väldans häpen över detta ovanliga initiativ så jag frågade försiktigt hur det kom sig att han köpt en julskinka.

- Ja va i affärn o sulle ha köpa lite brö te frukost då jag vasnade att dä va ett jäkla liv båtta ve kyldesken.

- Käringarna rev o slet och kastade mä skinkera sum vore di stölleta så ja tänkte att dä ve no te att köpa si e redig skinka redan nu annas blir vi la utan...

Jag tittade på Husfar och så tittade jag ned i kassen igen. Höjde sen åter blicken upp och mötte hans.

- Mmmm, sa jag dröjande, det va nog bra, far lille.

- Men det var en rasande STOR skinka du köpte, sa jag och lät påståendet hänga kvar i luften och ta formen av en fråga...

- Jovars, dä va när ja to opp o höll i denna häringa skinka så kändes dä så rasande vant o väldans bekant i näven på nöet vis.

- Den va stor å runn å tjöck å ja vesste att då kan dä la inte bli annat än bra...

Hm.....

Jag tror jag får åberopa det gamla tyska ordspråket som kocken Werner använder i Julsången "Vår julskinka har rymt;

- Hur man vänder sig har man skinkan bak...