Dan före dan före doppedan

Vaknade vid halvfyra och insåg snart att jag inte skulle somna om. Steg därför upp runt fyrasnåret. Tittade ut i det månbelysta landskapet och såg några rådjur stå och äta vid en av mina utfodringsplatser. Två harar lekte uppe i vägskälet. Allt såg lugnt, vintrigt men mycket kallt ut. Termometern visade minus 21.

Jag tassade ned och tände i pannan och i vedspisen. Stoppade fötterna i storstövlarna, greppade hinken med foder till rådjuren och stegade ut på åkern. Under oljerocken hade jag ännu nattsärken på mig.

Rådjuren drog sig förskräckt tillbaka då jag och hundarna kom upp längs gången. Det fullkomligt gnisslade under fötterna i den kalla snön. Jag bestämde mig för att inte gå ut till stallet ännu eftersom det var så kallt och jag ville inte heller väcka djuren eftersom jag, på grund av det uteblivna galandet, insåg att fortfarande rådde nattro ute i fähuset.

Gick därför upp till mitt arbetsrum en stund. Startade datorn, skruvade på högtalarna och spelade julmusik från SR Bjällerklang. Strax började jag höra olika dova knäppanden i huset, karaktäristiska ljud då temperaturen i huset sakta stiger efter den långa kalla natten.

Husfar, som hade tagit ledigt en dag från jobbet i Staden, sov ännu sin vackra skönhetssömn.

Det är dan före dan före dopparedan och många sysslor kvarstår för att det ska bli Jul!

I stallet var allt nedfruset, som jag befarade. Jag fodrade, vattnade och mockade alla djuren men lät hästarna bli kvar inne.

När alla djuren setts om och fått vatten som jag burit i hinkar från en, tack och lov,ännu inte frusen vattenkran vilken återfinns i selkammaren där det finns lite värme, tog jag min vedkorg med spräckt vedspisved och lunkade inåt huset igen.

Röken ur skorstenen stod som en kvast ut ur skorstenen som fick böja sig för nordanvinden i den bisterkalla morgonen.

I väntan på att det skulle dagas hölls jag nere i pannrummet och kreerade ett par små julgrupper. Det bara MÅSTE ju dofta hyacint i huset, annars blir det inte jul!

Äntligen dagas det och en tapper sol börjar hasa sig över det nedfrusna skogsbrynet.
Dags för att se om de vilda djuren!

Hö, pellets och kanske äpplen och morötter lägger jag i högar ute på åkern och uppe i lövängen till rådjuren...

som gärna kommer och äter - både under dagtid och nattetid....

och vandrar sen vidare till nästa utfodringsplats.

Så ska fåglarna ha sitt. Alfons kollar så att matte får med sig allt i hinkarn innan hon börjar traska runt till fåglarnas utfodringsplatser....

som också är ganska välbesökta...

Ja, nu dags för det nästan omöjliga detta år - hämta julgranen. Jag håller i regel på och spanar efter en vettig julgran i en sisådär två månader innan jag, förhoppningsvis, bestämmer mig för en. I år gjorde jag likaledes men vad hjälper det när alla ser ut så här???

Ser ni vilken gran som ser ut som just MIN julgran? Nä, just det, knappast jag heller, fast jag ju förstås inbillade mig att jag GENAST skulle hitta just den utsedda - även om det kom snö. Varför gör man alltid samma misstag? Varför binder man inte i något i den gran man till slut har bestämt sig för medan barmark råder? Nåja, nu blev det till att gissa...

I år var redskapen ingalunda den traditionella lilla yxan. Nej, nu gällde skovel och såg, de höga storstövlarna och fodrade arbetshandskar...

Men en gran blev det! Trött och sliten efter bravaden att komma överens med Husmor om vilken gran som skulle fällas och efter jobbet att bärga densamma, lufsar Husfar hemåt med årets julgran. Alice och Blenda har fått extra kläder för att klara vinterkylan.

På efermiddagen släpper jag ut hästarna någon timme så de får komma ut i den vackra vita vintervärlden.

Solen går ner tidigt här! Kvart över tre ganska precis. Så är det ju också vintersolstånd idag! Midvinter! Det betyder att jordaxelns norra del lutar maximalt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet alltså får sin kortaste dag och längsta natt. Natten är nu 17 timmar och 28 minuter lång.

Strax därefter visade sig fullmånen mellan taken och det var dags att gå in och börja med inomhussysslor.

Jag sprutar salt i saltrullarna av älg som jag lade i saltlake i söndags...

Kvällens stek får snällt puttra medan

vi maler kött till julköttbullarna

som enligt tradition, och med den äran, görs av Husfar

medan jag yrar runt med allt och inget samt förstås servar Husfar med julöl och julglögg...

Kvällen, dan före dan före dopparedan, avslutas med julklappsinslagning. Blenda är dock inte speciellt engagerad...



Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Ur dikten Tomten av Victor Rydberg