Bockklädsel o tjuvstart på advent

I helgen tjuvstartade vi adventsfirandet på gården!

Hann precis griljera klart skinkan innan de första tecknen på skymning började göra sig gällande. Tryckte fast tomteluvan på huvudet, greppade de färdigpackade korgarna och stegade med de stora stegen ut över gården.

Bak i Lutan stuvade Husfar och jag in oss i vår lille Massey Fergusontraktor och for till skogs i ett ymnigt snöfall. Eftersom traktorn är liten och jag inte är det, stod jag med överkroppen utanför den dörrlösa traktorn och fick min röda tomteluva alldeles vit av snö innan vi ens svängt in på Fällevägen.

Uppe i hagen gjorde vi halt och gav oss in i skogen. Mitt mål av att samla enris och vackra kvistar medan Husfar koncentrerade sig på granris. När vi gav oss iväg hemåt hade skymningen fallit över nejden och traktorns vaga lysen fick svagt glyrande visa oss vägen hem.

Tio famnar granris bars in på stallgången. Trädgårdsbord bars ned från rännet och ståltråd, sekatörer, snören och nakna bockar plockades fram och lades på de olika borden. Över ett av borden breddes en julduk och upp ur korgen plockade jag russin, pepparkakor, skumtomtar, skållade mandlar och, förstås, snällglögg och fulglögg,

På värpredet hamnade julskivorna och cd-spelaren. Hönsen hukade misströstande på pinnarna i likhet med traktens rälsbusspendlare i Hultsfredsfestivaltider…

Sist tände vi marschallerna och mjölkbordets lykta och så var årets bockklädsel redo att börja! En efter en trillade de in och till slut var familjens fyra generationers bockbeklädare samlade i fähuset.

Kreativitet, fingerfärdighet, fröjd och gamman blandades med het glögg och romantik.

Och si, till slut var de tre nakna bockarna klädda och lika många kransar gjorda!

Frusna men nöjda efter väl förrättat värv återstod att fixa lite julamat och myspys inne i vedspisvärmen!

Välkommen goa adventstid!

Som på beställning kom ett ymnigt snöfall lagom till vår bockaklädsel

Kissen Curry kollade in vad som bjöds på det i stallgången uppdukade välkomstbordet. - Nä, inget kul alls, varken för dej eller mej, säger Alfons...

Julmusik är förstås ett måste! Hönsen hukar sig förskräckt i bakgrunden och verkar med sitt kroppspråk säga, - NEJ, inte nu igen!

- Hm, undrar just om man ska ta sig en slurk snällglögg eller rent av smaka på fulglöggen...

Allsköns attiraljer och ting för att förhoppningsvis få några konstfärdiga kransar till stånd...

I katthuset tar man det lugnt. Turbo ligger på taket och övervarar händelserna medan Johanna och Curry kelar lite. Närmast skymtas den lille grå...

- Här kommer jag med bocken, ropade farmor när hon kom in, vilket väckte skrattsalvor hos alla - utan hos farfar...

Nu värmer vi upp med varm glögg och samlar oss lite inför det att vi ska gripa oss an den digra uppgiften.

Sådärja, nu är resonemangen i full gång om det bästa tillvägagångssättet...

Far, son och sonson jobbar på en bock

medan svägerskorna sysslar med kransbinderi

Lowisa ser synnerligen nöjd ut med sin kransbindningsförmåga

Och de nyförlovade Ludwig och Johanna uppvisar också en ypperlig bindningsförmåga...

Jippi! Farmors bock är klädd och lyset fungerar ju också!

Nu ska annan julmusik skråla ute i fähuset...

Lille Freddie förser sig av pepparkakorna medan "lillafarmor" binder en krans

Lillbocken är svårast att klä tycker pojkarna

Med handskbeklädda nävar förses barnbarnsbarnet med russin

Det är ganska roligt med bockklädsel!

Nja, kanske tycker inte alla det...

Alfons har hittat den perfekta platsen att tillbringa kvällen...

Johanna visar påklädda bockar i långa banor för lille Freddie

O kransar i långa rader...

Lite välförtjänt småplock med smått och gott avrundar årets bockklädsel

O lite småvarmt sitter fint i den välkomna vedspisvärmen, en rejäl gryta med farmors risgrynsgröt också förstås!

Gääääsp! Guuu vad skönt att det där spektaklet är över för i år...