Adventsmorgon

Fortsatt snöande medförde att Husfar ånyo mitt i natten åkte till Staden. Så jag och hundarna hade ännu en lång sejour utomhus med att göra stall och djur, fylla på alla fågelautomater, pulsa skogsrundan – och, icke att förglömma - SKOTTA SNÖ...

Nöjda med morgonpasset och rejält kaffesugna, ja, kanske mest jag då förstås, klampade vi av oss den värsta snön och gick in.

Så tände jag i pannan, vattnade övervintringsväxterna, hjälpte Alice bli av med all snö som alltid fastnar i hennes lockiga päls och får henne att se ut som om hon har moonboots på sig, gjorde kattgröt till huskatterna och utfodrade hundarna.

Sen, gubevars, var det äntligen tid att sätta på lite kaffe. Jag satte fyr i vedspisen, bredde mig en smörgås, tog fram en av mina favoritkaffekoppar, vilka alla är olika men har det gemensamt att de är av någon blå nyans, och hällde i den varma drycken vars väldoft spred sig och fick hela köket att lukta gott och hemtrevligt.

Tog fram tändsticksasken med den nakne lille solstickspojken, raspade stickan mot spånet och tände årets första adventsljus.

Suckande av välbehag sörplade jag i mig mitt adventskaffe medan vedspisen sprakade, stearinljusen fladdrade, hundarna slumrade runt mina fötter och kattungen for runt som ett skållat troll på bord och bänkar.

Ack, du behagliga adventsmorgon! Visserligen ännu en ensam morgon - men å andra sidan fri från försåtliga kommentarer...