Husmors SeMäster

Husfar måste ha tagit till sig intryck och händelser från yttre rymden. Han måtte ha uppfattat att vanligt folk ibland ägnar sig åt sådant som heter ledighet och semester. Möjligen, möjligen lät han sig inspireras av de tyska turister som nyligen gästade gården, men vid närmare eftertanke torde så icke vara fallet.

Hur som helst överraskade han storligen och enkannerligen Husmor häromdagen genom att hojta på denna där hon låg på knä i något land någonstans.

- Ä du teräss så vi kan åka e sväng, ja sa iväj mä lite skrot å annat så jag tänkte vi kunne ta uss e sväng runt böjda. Nu när du äntlijen ä hemmave kunne du la följa mä?

Detta är, som sagt, sannerligen inget vanligt tilltag och initiativ från Husfar så det gäller att hänga på när något annorstädes erbjudes! Jag slängde spade, kratta och lämnade skottkärran halvfull med ogräs och avklippta vissna perenner där den stod. Borstade av mig hjälpligt i gräset och stegade bort mot det lastade fordonet vilket skulle ta undertecknad på en semestertur.

Husfar hade satt bilsläpkärran bak grållen, modell T20, och på kärran stod en cementblandare, vilken skulle transporteras ned till grannbyn, till Husfars svåger, tillika min tvillingbror. På kärran låg även en stor lyktstolpe fastbunden. Dessutom fanns där en gammal trädgårdsstol uppställd. En stol som Husfar snickrat och lagat efter att han hittat den trasig och eländig i en container någonstans - men genast insett att den, med lite nya delar och några skruvar, åter kunde bli en stol, duglig nog att sitta i. Åtminstone skulle den väl duga för husmor att sitta i.

Okej - i detta celebra sällskap och på denna eminenta skjuts var det nu alltså meningen att Husmor skulle sitta och trona i sin sopcontainerstol... Harklel, host, hm....

Men, som jag sa, när nu Husfar tar ett sådant oerhört kreativt och socialt initiativ så gäller det att svälja alla betänkligheter och tappert le och fogligt klättra upp på kärran. Där placerade jag mig alltså i den lagade gamla stolen bland cementblandare och stolpar, satte mig tungt och bredbent för att på bästa vis hålla balansen och så äntrade Husfar grållens gamla järnsits, lade in en växel och så tuffade vi iväg.

Ja, så for vi då fram genom nejden, tittade än hit...

o än dit...

Vi for fram längs stora belagda häradsvägar...

o på små grusvägar med gräsbevuxen mittremsa.

Morgontidningen hade han plockat med och stuvat ned i Grållens verktygslåda.

Några maltdrycker var också nedstuvade i en liten väska. Visserligen fick Husmor inte del av dessa. Men hon fick, å andra sidan, nöjet att betrakta en självbelåten Husfar som girigt klunkade i sig pilsnern.

Efter torkade han sig om munnen med utsidan om näven och sa med ett grin;

- De måtte va hiskelitt trevligt för dej att Se Mäster?

Vi for genom Gods...

och Gårdar...

Längs byvägar...

och ödeställen.

Överallt där vi drog fram genom nejden verkade vi liksom väcka en slags uppmärksamhet. Från både folk...

o fä...


Nu var jag nästan förlikad med mitt öde och kunde rent av känna att det var riktigt upplevelserikt att åka där i soptippestolen på kärran bak grållen. Det var ju i alla fall att göra något annorstädes. Jag tog en och annan bild och jag vinkade glatt då vi mötte en bil och log och vinkade mot husfar som då och då vände sig om för att kolla om tanten hängde med där bak på kärran.

Ja, jag kände mig nästan lite eljest då det pep till i mobilen. Jag lyckades lirka upp den och såg att det var ett sms som anlänt. Texten var mycket kortfattad och löd så som följer:

- Vad heter cirkusen?

Då jag inte kunde bestämma mig för huruvida jag skulle känna mig svårt förorättad eller smickrad beslöt jag försöka dryfta detta med Husfar.

Genom Grållemullret ropade jag och berättade att någon människa som uppenbarligen sett oss någonstans längs vägen, skickat mig ett sms med fräckt innehåll. Jag skrek och upprepade meddelandets ordalydelse.

- Vad heter cirkusen?

Vi var i ett uppförslut så traktorn virjade och dånade, röken stod som ett kvastskaft ur den gamla rostiga avgasröret på framhuven. Först när vi kom ner i "Svenstorpa-lia" kunde motordånet överröstas igen.

Då vände Husfar sig halvt om och över axeln skrek han;

- Vadå cirkus??? De måtta la va e jäsickens taskig cirkus mä bara en elefant!?