torsdag 18 februari 2016

Oerhörd sorg

Nu är hon död.



Vi kämpade länge, både hästen och vi, hela natten och hela dagen men koliken vann och vi förlorade. Veterinären tvangs avliva henne och något inom mig dog samtidigt som livet lämnade den absolut bästa finaste klokaste vackraste innerligaste och tajtaste hästvän jag någonsin haft.

När jag förstod att kampen var förlorad skrek jag rätt ut. Grät hejdlöst. Otröstlig. Jag höll hennes tunga huvud i min famn, vägrade släppa det, vägrade förstå. Göran fick varsamt bända loss mig från hästen.

Min älskade älskade älskade häst. 21 år fick vi tillsammans. Jag varken vågar eller orkar tänka på hur det blir i morgon bitti när jag går ut i stallet och ingen häst gnäggar mig välkommen.

Tionetta – så oerhört som jag älskade dig – så oerhört som jag saknar dig…  


Varför? 

onsdag 17 februari 2016

På tur med vänner

Liten liten get i en stor stor värld...

Hej Katt!
Öh... Hej Get!




Delar av promenadsällskapet!





Nu går vi hem igen! 




Lilla, Mellan eller Stora Bocken Bruse? 

Å ä dä då ja som är Det Elaka Trollet som bor under bron??? 

måndag 15 februari 2016

Alla Hjärtans Kramar o Pussar


Ska vi kramas? 
Det är ju i alla fall Alla Hjärtans Dag. 

Okej. 
Vi kramas! 


Kraaaaaaaaaaaaaam! 


Öh, kattskrället slutar ju aldrig... 

torsdag 11 februari 2016

Barntankar om Bakdegar...


Barnbarnet tultade in i köket då jag börjat baka. 

Han tittar storögt på degen. 

Sedan tillbaka på mig. 

Sen på degen igen. 

Sa inlevelsefullt: - Måmå, det där på bänken ser ju precis ut som din mage gör... 


tisdag 9 februari 2016

Alla är nog inte vänliga...


Det råder ju Vänliga Veckan som ni vet.


Men...

Hm...

Det verkar onekligen så att informationen om att Vänliga Veckan råder, inte har gått fram till alla...











måndag 8 februari 2016

Sur Guanokrämare!

Hej! 

Jag tänkte berätta om när jag öppnade fönstret härom morgonen för att slänga ut lite bröd till skatorna och då hörde ett lågt kacklande uppe vid huset! Det var absolut inte skatorna som kacklade utan en höna - måhända förlupen... 

Jag fick fatt i Husfars gamla träskor och snubblade ut på farstutrappen och si, jag hade rätt!

För till min förvåning stod där en höna - i dubbel bemärkelse SUR sådan - på terassen vid huset. Hon ömson blängde, ömsom kacklade förnärmat. 

Vid alla rufsiga valrossar - hur hade denna guanokrämare kunnat glömmas utomhus över natten??? 

Var tusan gömde hon sig då porten till Fähuset stängdes på kvällen?

Hur som helst fick jag ju ödmjukt be om ursäkt, ta upp henne i famnen, torka henne och ömsint blåsa på hennes skorviga kalla fötter som dunkade av nageltrång, nåja, klotrång, efter att ha stått på vinterkall mark en hel natt. 

När jag burit ut henne till övriga guanokrämare där hon fick mat och vatten, började jag snart oroa mig för vilka vedergällningar som kunde väntas efter min fadäs att glömma henne ute. 

Jag befarar det värsta - unison värpstrejk! 

Phu. 

Då gör de intet annat än att ligger i blomkrukorna och konspirerar, blänger indignerat på mig och äter mer mat än någonsin. 

Och plötsligt kom jag att tänka på den här berättelsen! 




Konspiratoriskt kackel

I likhet andra fruntimmer så upplever vår Husmor en stigande trädgårdspassion med stigande ålder – även om såväl ålder som vikt tenderar att stiga fortare än trädgårdspassionen vad just vår Husmor anbelangar. 

Nåväl. Det för med sig att såväl vår Husmor som trädgården blommar upp om sommaren. Då ståtar där blomstersängar av det, bokstavligt talat, jordnära slaget, men de blommor som prunkar i krukor av olika slag är inte heller så lätträknade.

Om sommaren gläds vår Husmor åt krukorna där de står än här, än där, runt om på gården. Fyllda av blommor och växter av alla möjliga färger och former. Om vintern får de en annan funktion – nämligen som värpreden ute hos hönsen.

Hönsen själva har emellertid endast tagit fasta på ordets senare stavelse, alltså ”rede”, men totalt missat den första, ”värp”…

Hönsdamerna använder förvisso de blå blomkrukorna. Men endast till att ligga riktigt behagfullt i, ombonat och skönt. Ligga nära. Ligga många. Där i krukorna ligger de dygnet om. Måtte bli varmt. Långtråkigt. Trångt.

Men hönsen framhärdar!

De har legat så där ett bra tag nu vilket ger vår stackars Husmor en del huvudbry. Hon nyper sig fundersamt i några av hakorna och funderar över vad i all världen de där hönsen egentligen kacklar om.

Hm, tänker vår Husmor förskräckt, kan det vara så illa att hönsen har gått ut i gemensam äggstrejk?

Husmor själv, som har lätt paranoida tendenser när det gäller grupper av kacklande damer – vilka hon finner smått konspiratoriska, misstänker att så fort hon stängt lagårdsdörren efter sig, så kläcker hönsen ur sig något.


Och det är inte ägg …



  

Var Vänlig i Vänliga Veckan!

En liten hälsning och en uppmaning från Johanna Nöffe och mig så här i början av Vänliga Veckan!!!
Puss & Kram! 

torsdag 4 februari 2016

Födelsedagsmorgon!

Idag fyller Eder Lanttant år!

Å jag är barnsligt förtjust över att bli uppvaktad på sängen!

Minns alla år då man som barn låg och rävsov, sprickfärdig av nyfikenhet, medan man väntade på Mor och syskonskaran som viskande o väsande gick nere i köket o förberedde frukostbrickorna med fika, levande ljus o presenter som strax skulle överlämnas till mig och min tvillingbror under det att skaran med varierande stämmor sjöng "Ja må dom leva..."

Minns att det var närmast magiskt när de sjungandes kom in i det mörka sovrummet med de två levande ljusen som lyste upp och kastade varma fladdrande ljussken över rummet. Jag log från öra till öra!

Att uppvakta familjens födelsedagsbarn på sängen i arla morgonstund blev en kär tradition som jag tog med mig när jag fick förmånen att begåvas med en egen familj och många, många födelsedagsbrickor har sjungande serverats på sängkanten här i huset.

Nu är emellertid även våra barn utflugna så någon sång blir det förvisso inte längre men lille Husfar känner sin hustru vid det här laget, fattas bara annat då vi ju firar j30 år som gifta i år, o ställer sin klocka på 04.30 så att han ska hinna uppvakta mig på sängkanten med lite fika o levande ljus!

Idag hade älsklingen nästan slagit knut på sig för idag blev det champagnefrukost med snittar o en stor underbar tulpanbukett - 04.45!!!

Dä ä kärlek dä!

Men champagnen har jag ännu inte korkat upp men snart kanske? Solen skiner fantastiskt idag - så pass att både jag, alla djuren, ja till och med myskankorna är glada.







De flyger och far över gården, jag ville göra detsamma men är jädrarimej för tung i gumpen för slika övningar...

Riktigt glada Födelsedagpussar o Bemärkelsekramar till er alla!!!

onsdag 3 februari 2016

Lunchsällskap

Jag hör ibland mina fd kollegor berätta om hur trevligt de har när de går ut och äter lunch tillsammans med sina vänner.

Som ensamföretagare är det inte något som inträffar sådär vansinnigt ofta, dels för att det inte finns några kollegor att äta med och dels för att det inte finns några matställen att gå till.

Men då får man se till att ordna lunchträffar med de vänner man har - och med de förutsättningar man har.

Så här trevligt hade vi det vid lunchen idag!


Puss o Kram o Kackel o Bräk!

Mickan & Co

tisdag 2 februari 2016

Glad färgchock i grådasket!

Grått.

Röset.

Gråkallt.

Himlen är tät och ogenomtränglig.

Locket ligger lågt, strax ovan lagårdsnocken.

Vinden viner och får det att sjunga i fönsterkarmar och stugknutar. Vindspelets klockor spelar oavbrutet och överröstar de tappra talgoxarna.

Nä, vi får boosta oss så gott det går hörni!

Vi får boosta oss med glada färger och snygga killar!!! Det brukar göra susen, i alla fall på Lanttanter som undertecknad...

Fniss.

Men idag bjuder jag er ALLA på Snygga killar MED glada färger - och frisyrer och kammar och haklappar och skäggstubb o hele medivitten...
































Men - färgrikedom, kammar, näbbar, haklappar och alla gossarnas koketterier till trots - en del gamla skrockehönor låter sig icke bevekas utan tiger still i sitt rede och bara fnyser och blänger på tuppaskrällernas fjanterier...  


Men Lanttant, som då rakt inte är van vid uppvaktande karlfolk, hon låter sig gladeligen bevekas och är glad som ett barn!

Nåja, det må  väl vara henne väl unt...