Kärlek Limouisine och Våreld

Igår hade jag förtroendet att hålla vårtalet i grannsocknen N:a Sandsjö.

Temat som genomsyrade vårtalet var: Släpp Kärleken loss - det är vår!!!

Med lekfullhet, kärlek, allvar och humor fick jag tillsammans med en ryslig massa insockes och utsocknes, lantisar och stabor, välkomna våren till byn!

Å är man en Lanttant som ska hålla vårtal i grannsocken, ja då gäller det att åka ståndsmässigt. Dotter och Svärson kom och hämtade Husfar och mig - i denna Lincoln Limousine.

Å så åkte vi tre generationer till majbrasan i Sandsjö! Hehe.

Minstedräng var lyrisk:
"Åka aggarbil!"

"Måmå mä?"

"Måmå mä åka stora svatta aggarbilen?"

 Klart Måmå sulle mä...

Så här glad va Måmå när talet var över.

Mest glad var jag kanske över de många, en del för mig helt främmande, människor som kom fram och spontant omfamnade mig och sa:

"TACK!"

"Tack för att du kom hit och spred Kärlekens budskap!!!"

NU ÄR DE ÄNTLIGEN FÖDDA!

NU är de äntligen födda. 

Förlösta.

Färdiga. 

Tadaaaaaa! 

Tillåt mig presentera de två första "tankeböckerna" i en hel serie fina små presentböcker som jag hoppas och tror att man både vill ha själv och också gärna ge bort till någon man tycker mycket om som kan behöva lite tänkvärda och vackra ord om Lycka.

Kanske har man någon som man vill muntra upp och försöka få tänka lite gladare och positivare tankar - då är boken En Lantants tankar om Tröst & Värme en riktig magvärmare!

Dessa två söta böcker åker idag onsdag iväg på tryckning för att komma tillbaka lagom till Nationaldagens Kulturfest och Ränne-Release! (LÄS MER HÄR:  Ränne-Release & KulturFest!)

Då, på Nationaldagen, släpps alltså dessa två små Nationalskatter som blev färdiga nu i natt: 

Då börjar jag med att, med stolthet, presentera: 

En Lanttants tankar om Lycka!

Sedan fortsätter jag att med stolthet presentera: 

En Lanttants tankar om Tröst & Värme: 

Då släpper jag även detta dussin mysiga vykort med National(s)katter!!! 

Ses vi här då??? 

Hoppas det... 

Nattkram!

Eder Lanttant

Vårtal

Vårtal... Ja, det borde jag ha författat vid det här laget. Men det har jag inte..

Jo, jag ska hålla ett vårtal i år. Ja, jag kunde faktiskt hållit två vårtal.

Se här...  Artikeln

Men nu blir det ett vårtal. I grannsocknen. Det tyckte reportern Jope var roligt och uttrycker det så att grannsocknen "blåst" Nävelsjö på en vårtalare.

Han är rolig han!

Utomhussysslor i särk...

När jag vaknar, vilket oftast sker mycket tidigt, vidtar jag vissa mer eller mindre omedvetna omvärldsanalyser och iakttagelser. 

Först tittar jag ut mot väster, ser om solen ännu träffat några trädtoppar i Lövängen

Sedan vänder jag på huvudet mot söder och kollar läget i Lyckopölen. Hur ser vattenytan ut. Regnar det? Är där några vågor? Hm... Om ja, är vågorna så stora att det är fåglar där eller är det små, så är det från de älskande grodorna. 

Sedan tassar jag ut i badrummet och kollar då rakt nordöst och ser om solen ens börjat försöka resa sig ovan  horisonten. Och så bedömer jag då också om det är en soluppgång värd att fotograferas.

Och si, härom morgonen var det just så. Jag fick en aning om att soluppgången skulle bjuda på ett fantastiskt färgsprakande scenario. 

Wiiiiiii, ingen tid att förlora tänkte den sömndruckna Lanttanten och rusade nedför trappen, greppade kameran, stoppade fötterna i storstövlarna, busvisslande på Tasspatrullen och så gav vi oss iväg på soluppgångssafari.

 

Jodå, nårra fina foto blev det. Sen vidtog vanliga sysslor i stall och fähus, fodring, mockning, diskandet av massor av vattenbingar och fodertråg, häva ned hö och bära in hö i famnen. Så när jag fyllde på vatten ute i tunnorna fipplade jag lite med slangen och blev blöt om benen. 

Du milde!!!!

Först då gick sanningen upp för mig!!!

Jag hade ju glömt att gå in och byta om efter den hastiga utrusningen från huset för att jaga soluppgången!

Jag hade gjort gårdens alla morgonsysslor i särk och pyjamasbyxor!!!

Tack o lov att ingen kom förbi den morgonen... 

Ällingpyssel

Det är mycket att stå i för en Lilldräng när man plötsligt får utöka sitt CV med titeln: "Ankherde".

Men det är en titel och syssla han sköter med den äran - gårdens Lilldräng...

Å så har han ju viss hjälp i vallandet av gårdens vallhundar...

En Lantants tankar om - Tankar...

Om man längtar efter att få famnas av andras ömhet och omsorg kan det vara en god idé att börja med att visa sig själv ömhet och omsorg…

Söt Autografjägare

Igår var jag på ett fotojobb i Stadens mataffär där jag träffade min favvisgrosshandlare Stefan Bjälestig som driver just ICA MAXI i Vetlanda.

Vi hade en rolig men aningen stimmig fotosession, för vi omgavs hela tiden av massor av kunder och massor av byggjobbare (jodå, Stefan bygger om och ut och till…) så när vår fotosession var klar så övergav jag alla initiala tankar på bunkring och proviantering för egen del, och rusade istället ut från min favvisaffär o min favvisgroshandlare, svettig o stirrig. Ja, jag alltså, inte grosshandlarn...

Hur som helst, på min hastiga ”flyktväg” bort till min bil mötte jag en liten rar man och hans kundvagnskörande lilla hustru.

Plötsligt sätter den rare mannen upp handen mitt framför mig, säger: STOPP!

Jag stannar i pur förvåning!

Han säger. ”Är du Mickan Thor?”

”Öh, ja…. Dä ä ja..., svarar jag förvirrad, fortfarande genomsvett med gudrunsjödensjalarna flaxande runt den frodiga tanten.

”Då ska jag be å få en autograf”, sa den rare lille mannen.

Det var som tusan, tänkte den inte fullt så rara och inte fullt så lilla tanten. Dvs jag.

Den söte mannen plockar upp ett riktigt autografblock ur innerfickan, blocket hade hade ett fodral av mörkrött skinn som vore det en riktig passhandling, och så stod det: ”Autografer” med guldiga snirkliga bokstäver.

”Öh….” säger jag lite stammande, förbluffad och klentrogen.

”Du vill verkligen ha en autograf av M E J???”

Ingen tvekan, lät mannen mig förstå. Trollade fram en blå bläckpenna ur en annan innerfick och sa: 

”Nu ska du skriva på min rygg, det har alla andra kändisar gjort”.

Så tar han fram sitt jättefina lilla häfte, bläddrade fram en tom sida, visade vääääldigt tydlig hur jag skulle skriva mitt namn "på snedden", så pekade han på hörnet i sitt lilla välorganiserade block och sa:

"Om du skriver så på snedden får jag plats med ett foto också". 

Du milde! Foto, tänkte jag och frågade, än mer klentrogen:

"Men du har väl inget foto av mig?"

Han skrattade.

"Hehe, jodu, det har jag haft länge. Det har jag plockat ur pressen..."

Gulp. En kvinna passerar. Ser roat på. Jag och mannen byter blick. Jag säger till den passerande kvinnan:

”Öh, du…. Kan du ta ett foto av detta ögonblick? Det känns ganska magiskt”, sa jag och vi flinade plötsligt i något härligt samförstånd allihop.

Kvinnan tog fotot. Jag skrev autograf på den autografjagande mannens rygg och den autografjagande mannens fru utbrast:

”Sicken tur han hade nu, min gubbe…”

Slutet gott – allting gott…

 TACK DU FANTASTISKE FINE RARE LILLE MAN FÖR DITT MOD SOM LEDDE FRAM TILL VÅRT HÄRLIGA MÖTE IDAG!

Förhoppningsvis gläder vi många med vår berättelse!

Kärlek o Kackel,

Eder Lanttant

Mickan

Finbesök!

Häromkvällen fick jag i ögonvrån se ett par rejäla ben ute på vägen för att i nästa sekund inse att det var ett helt ekipage som hörde ihop med de där rejäla benen.

Jag slängde slevar och släppte grytorna, bad Husfar snällt att låsa upp hänglåset på kedjan med vilken han håller mig fängslad vid spisen, greppade kameran och rusade ut.

Hann inte få på mig några skor utan rusade rätt ut i strumpefötterna. Insåg också, en smula generad, att jag inte ens fått av mig förklädet...

Men grannarna Petra och Mattias i Hjerkanstorp höll stoiskt en god min och stannade så den där konstiga tanten nere i Kärr kunde få ta några foton.

Så otroligt vackert ekipage - inte sant??? Johannes heter ardennerhästen och ni som kommer på vår Kulturfest här på Nationaldagen kommer träffa Johannes och Petra då!

Men nu vill jag bjuda på dessa bilder! Såååå fina de är, inte sant?

 

Vårt Thailand...

Visst kan man ha det lika skönt intill dyngemuren bak lagårn i Lutan som om man vore på en strand i Thailand?

Det är i alla fall vad vi intalar oss, jag o Lilldräng...

Röstningen avgjord!

Följande tre vinner varsin vykortskollektion ur serien "Mickans Miss-Nöje":

Els-Marie Clevenholm, Bunkeflostrand
Yvonne Kvist, Onsala
Kjersti Nylander Wahlgren, Växjö

GRATTIS och TACK!

Men eftersom det var såååå många som röstade drog vi även tre tröstpris också -  och vad det blir får ni se...

De tre tröstpriserna går till:

Anette Pettersson, Nässjö
Kenth Svenssson, Rogberga
Helena Riihaiaho, Uppsala

Grattis och varmt tack till Er tre också!

Och till alla ni andra som röstade, tusen tack till Er samtliga! Det var fantastiskt roligt!

Lite senare kommer jag med en ny sådan här smakrådsförfrågan til Er så då kan det bli din tur att vinna.

Då blir det k a n s k e smakråd angående en vykortskollektion som heter "Mickans Kackel & Kuckel..." Å va tror ni det är på de korten??? Hehe...

Okej:  Here is the result!

Premiärdopp för Ällingarna!

Häromdagen tog vi ut ällingarna. Tyckte de såg ut att behöva bada lite.

Kom så får du också följa med under premiärdoppet!

Så här gör man, förstår ni, sa Myskankan Wanja Wikståhl till alla sina små.

Åh, det funkar ju, sa alla de små! 

Och så ska ni flaxa med vingarna o tvättar er i armhålorna,
instruerar den ömma modern.

Mysigt va?

Kom, vi simmar till kanten!

När man badat är det dags att gå upp på stranden och putsa sig! 

Följ vingpennorna bakåt!

Tjohooo, Wanja o alla ungar, se vem som är här!
Självaste Fabbo Pälle! Kolla va snygg ja ä!

Du milde, va fick den där kanaljen luft ifrån??? 

Dä ä la inget att flaxa mä vingarna så där, dä kan la ja mä! 

De där ällingarna ser rysligt goda ut, tänker Kattan Spöket...

Som sagt, rysligt goda ut, instämmer Miss Mi

Nä nu, säger Wanja, katter o så den där malliga ankuslingen,
nä hönni ungar, nu går vi in! 

Ett, två, ett, två, ett, två, ett två...

Näääää Mammma, jag hinner inte määäää! 

Färdigbadat för idag