Sol på ända!

Idag sken solen på både goda och onda.
Och ända...

Nos för News

Det va som hunnan!

Så har man blivit med nytt jobb med ny chef och med större bevakningsområde och fler tidningar att publiceras i.

Låter väl som ett riktigt hundjobb?

Eller handlar det om att ha näsa, nåja, nos för news?

Det är hur som helst gött att veta - ovissheten om framtiden och omorganisationens konsekvenser har pågått i över ett år. Nu är det över!

Det va som hunnan!

Harmsen nyhetsrapportering...

I kölvattnet på allt vårduschande och vårbadande här på gårn kom plötsligt Husfar hem igår och hade på nåt vis lyckats få frisk - o mycket - luft i lungorna.

Ställde sig bredbent och varsk mitt i köket, glodde stint på stackars Husmor som redan hade börjat ana ugglor i mossen.

Sa;

- Nu du mor, nu vet ja vafför du ä som du ä.

Husmor vände ryggen till och fortsatte skala potatis. Försökte verka oberörd men anade att det skulle komma fler spydiga kommentarer från gubbskrället.

Jodå, det lät inte vänta på sig.

- Si du, ida sa di dä på självaste radion!

Potatisskalaren i de valkiga husmorsnävarna åkte vant och snabbt nerifrån och upp på potatis efter potatis.

- Nu ä dä nämligen bevisat. Att fiskar som badar mye i sketet vatten....

Här flinar han upp sig, så näsborrarna står rätt ut, vår Husmor mer kände det än såg det;

- Di blir både asociala, dumdristiga och så blir di jädrit glupska o äter mer än alla andra!

Här skrattar han så ihärdigt att han böjer sig framåt o slår sig på knäna, vår Husmor mer hörde det än såg det;

- Då försto ja direkt vafför du är sum du är, jag menar, så mye som du badar båd i damm å där ihop mä dia fjäderfä bak lagårn.

- Då blir en glupsk, asocial och dumdristig, får han fram mellan skratten kluckar som avloppsbrunnen ibland.

- Haha, de är ju för fasen på pricken så sum du ä mor!

Vår Husmor slutade utan ett ord att skala potatis. Gick ned genom källaren, stack fötterna i de välanvända stövlarna, visslade på tasspatrullen och stegade förnärmad ut i vinterkvällen.

- Vänta du gubbskrälle, muttrade Husmor ilsket där hon med lika knyckiga som klumpiga röreler vaggade fram genom skogen, arg och svettig.

Det blev aldrig någon kvällsvard i huset den kvällen. Husfar fick snällt nöja sig med lite surmjölk och knäckebröd.

Har man tatt fan, nåja, fiskarn i alla fall, i båten får man allt ro honom i land....

Aftonklockan slår...

 

När vinterhimlen ställs i brand i väster vet här på gården båd folk o fä vart klockan är slagen. Då börjar märrarna nerifrån ängen gnäggande ropa;

 

 - Det är afton nu - vi vill in, vi vill in!

 

O gårdens matmor rusar till undsättning, schasar i farten in ett gäng fjäderfä som rimfrosten gjort stela i klorna, öppnar sen dyngedöra o ropar neråta ängen: 

 

- Det är afton nu - kom in, kom in! 

 

Å nu börjar det faktiskt glyra lite i väster - bäst att gå ut...

 

 

Våt Våryra...

Idag var det litet av vår i luften!

Vår Husmor blev allt lite te sig där bak lagårn där hon stod på dyngan, omgiven av diverse fjäderfä, medan februarisolen sken och strålade som aldrig förr.

Både Husmor och hennes bevingade sprättande, galande, kucklande och snattrande vänner kände av våryrslen i kroppen.

De fick för sig att hitta på något skoj! Men vad?

Jo, en vårdusch!

Och fast det bara var vanlig söcken och varken jul eller påsk stod för dörren företod sig patrasket bak lagårn en vårfest inunder såväl vattnets som solens strålar.

För vad gör man väl inte då vårens allra första förnimmelser ger sig till känna...

 

 

En ilsken Snötigrinna

 - Seså, seså, lilla Fin-Dos!

- Följ nu med på rundan, det är inte farligt med lite snö!

- Jag lovar!

- Kom då!

- Ja. Okej då. Jag ska inte fotgrafera, i alla fall inte så mycket, tillade Husmor tyst. Så tyst att inte Fin-Dos hörde...

- Neeeeeej, jag HAAAATAAAR när du fotograferar mig i snö!!!!

- Lägg av!!!!

- Genast!

- Grrrrr!

- Slutar du eller?!?! Grrrr!  

 

- De va då självaste den!

 

- Lägg av då!

 

- Jag ska giva dig på moppo!!!!

 

- Grrrrr!

 

 

- Det är väl själva den att du alltid ska dra ut mig i djupsnö på alla dina rundor, jäkla lanttant, bara för att du rullar fram så betyder inte det att inte vi alla andra tvingas sticka ned våra små spiror i djupsnön!

 

-O så ska du därtill hålla på och larva dig med att fotografera!

 

-Grrrrr!

- Vänta du!

 

- Jag är snart framme!

 

- Grrrrr!

 

- Grrrr.

 

- Den här förbannade snön!

 

- Å så hon, den där fotande käringen....

 

- Grrrrr

 

- Fast....

 

- Egentligen....

 

- Kan du inte bara ta upp mig i famnen och bära mig resten av rundan?

 

- Snälla Matmor?

 

- KrrrrKrrrrKrrrr....

Mådärniteter för paddor...

När vår Husmor härförleden fyllde jämt begåvades hon med sedvanliga blommor och blader, lyktor, vin, böcker, skålar och fat.

Men - hon förärades därtill med en av dessa livets MÅDÄRNITER som Husfar säger.

Vår Husmor fick en Ipad Mini av de sina.

Så nu sitter hon där hemma på gården och stabligar på sin splittrans nya Mådärnitet, rafsar sig i bakhuvudet, kliar mellan de många vecken i sidan o undrar klentroget om hon och Mådärniteten nånsin ska komma på god fot med varann.

Men, trot eller ej, vår stackars Husmor verkar i det här fallet vara den enda som hyser tvivel och misstro kring detta - till och med Husfar verkar hysa förtroende för sin sfäriska uppenbarelse till Hustru.

Han närmade sig henne där hon satt o fånglodde på sin Mådärnitet, så gav han Husmor en tafatt klapp på axeln, en rörelse som i vårt Husbonnsfolks fall är närmast att jämföra med ett passionerat förspel, medan han, i något som liknade en tröstande ton, sade;

 - Du sa si, du mor lelle, I sa noj få mye kul ihop, i paddor emällan.....

Att nära vid sitt bröst...

Idag har Husmor icke närt en orm vid sitt bröst- men väl en skadad och kall liten fågel!

Och si - efter à ha vistats i värmen i Husmors nakna hand (vilken som konstfärdigt och bildmässigt får motsvara talesättets 'bröst') ett par timmar och efter, antagligen för första o enda gången i sitt liv, fått följa med en lanttant o hennes tre hundar och tvenne katter på en promenad i skogen, blinkade den lille rare bevingade vännen till ett par gånger som för att säga 'tack' varefter den lyfte från handen och flög iväg mot ett öde som bara joxen själv vet...

Strävan lönar sig...

Det gäller att inte ge upp!

 

Man måste tro på sig själv och på att man minsann kan uppnå sina mål!

 

Eller, som i Nötskrikan Konrads fall, nå upp till sina mål.

 

Skam den som ger sig.

 

Å till slut fick även vår vän Konrad sig lite att äta.

 

Så sant som det är sagt- alla sätt är bra utom de dåliga...

Födelsedagar & Ändalyktar...

Jodå - det blev födelsedagskaffe på sängen!!!

 

Precis som gårdens Husmor vill - men aldrig får...

 

(Husfar:

- Va falla sa dä va te???? 

 

- Jag begriper at inte!

 

- Hållas oppe o kleta i sänga mä kaffe o smulor o sket - dä ä la skellnad å äta redit ve köksboret!?!!?)

 

Frukosten på säng var emellertid nästan det enda trevliga inslaget för vår stackars Husmor dagen då hon fyllde halvsekel.

 

Snart stundade nämligen hospitalet för lekamliga undersökningar - och dessa var dessvärre icke av det mer angenäma slaget.

 

Husfar till Sonen efter skönsång och uppfaktande invid sängen:

 

- Nu du så sa jag schussa Mor di te håsspitalet - ho ä la den enda käringa som sa dit o undersöka ändalyckta på si femtioårsdag!!??

 

 

 

 Nåja...

 Dagen efter blev desto trevligare "på jubbet", som Husfar säger.

 

Där blev vår Husmor uppvaktad å det vådligaste!

 

Blommor och blader, tal och sång, tårta och kalas, paket och fyrfaldiga leven, vin och jägmästarstänkare, kramar och pussar, underbara leenden, glada tillrop och gratulationer på höjden och tvären.

 

Och inne i Husmors lilla bås stod redan på morgonen en spännande påse på stolen innehållandes spännande paket, brev och fotografier.

 

Det var en riktig överraskning från ungdomsvännen Fina-Lina!

 

Fina-Lina har samma husmodersförutsättningar som vår Husmor - de båda träffades när de gick och utbildade sig inom sagda konst -  på Hushållsskola... Hehe.

 

Och det var också från denna tid som Fina-Linas gåvor minde!

 

Gamla sköna LP-skivor från tiden då det begav sig, fantastiskt nedtecknade berättelser om saker de båda gjorde tillsammans på det glada åttiotalet samt, tack och lov - en TANTKALENDER som ger vår stackars Husmor lite råd hur man ska agera och inte agera gentemot Farbröder och slika underliga ting...

 

Tusen tack alla för sköna mail, sms, påringningar, blomsterbud, paket, vykort och skönsång.

Men ni vet, vår Husmor har ju inte ens firat sin dag än, förutom det där med ändalykten då, utan det ska göras i sommar med en redig bonnafest på lövad loge hemma på gården.

Hon är väl inte gårdens Husmor för intet - Hushållskola o allt...

Nöff Nöff...

Sista kvällen som "kvinna i 40-årsåldern"...

Även det bedagade äger sin skönhet!

 

Ja, det är en devis att ta fasta på och riktigt luta sig mot så här i de allra allra sista skälvande minuterna av att vara " en kvinna i 40-årsåldern".

 

För senare ikväll, vid midnatt, förändras detta då vår Husmor blir ett halvsekel gammal!

 

Och hon älskar livet som aldrig förr - ja hon älskar te å mä Husfar!!!

 

Fortsatt Gott Liv alla fina Läsare!!!

 

Underbart fat, underbara blommor och en underbar lördagskväll fick hon uppleva igår tillsammans med alla sina syskon vilka träffades runt en brinnande eld långt ute på Tjurkens tjocka is!

 

Tack Tvillingbror Mats med familj...

 

Tack Storasyster Mia med familj...

 

Tack Storebror Magnus med familj...

 

Tack Mamma o Pappa i Himmelen...

 

Korre på Kvist

 

Igår på morgonkvisten satt ju en fet joxe på kvisten och sjöng sin vårdrill "ti-ty ti-ty ti-ty ti-ty" för gårdens matmor.

Idag på morgonkvisten - när matmor stod på farstukvisten - satt istället Korren på kvisten.

Där knäppte ...han hop sina små framtassar i en bedjande gest medan han berättade för matmor att nötterna i korgen som hon har hängt uppe i Tomtegranen ovan Lövängen var slut.

Vem kan väl motstå en sådan blick o en sådan gest?

Nu är korgen påfylld av några kilo julenötter så strax hoppar han nog från tallegren, tar med sig långa ludna svansen o söker sig till granekvist...

Skrattar bäst som skrattar sist.

 

Visst?

 

Här i Tomtegranen ovan Lövängen
har vi hängt en behållare nötter
till våra fina små ekorrar

 

 

TACK HUSFAR & HUSMOR FÖR PÅFYLLNING AV NÖTTER!!!!

 

Med vänlig hälsning,

 

Er Korre