Midsommarens flora...

Midsommarblommor långt innan midsommar randats...

Häromdan gjorde jag, längs någon av mina rundor, ett stopp vid ett av mina många tanketankställen.

Begrundade och beundrade midsommarblomster i full blomning.

Gredelina, violetta, lila eller purpur är deras färg.

Sköna står de i grönskan med sina ljusa ögon, tuffa pistiller, stolta ståndare och skrattrynkeliknande morrhår.

Kanske i sällskap av gult...

...eller i vitt skirt kompanjonskap-

 

Eller kanske tillsammans med likasinnade i stor mängd?

Eller måhända helt allenarådande?

Hur som helst, då jag stod där om morgonen vid tanketankstoppet, kunde jag inte låta bli att tänka på huruvida det ens kommer finnas en endaste av dessa midsommarblomster kvar i blomning när midsommar väl randas?

Troligen inte.

Men - dumt att misströsta.

Hellre då ta fasta på det som står till buds!

Hur vädret än kommer vara och hur många blomster som än kommer stå i knopp, vara i blomning eller ha blommat över, så lär Skogstjärna vara ett blomstrande inslag under midsommaraftonens sill-lunch?

Femstjärnig Skogsstjärna.

Kryddad med Pors och Johannisört...

Vattenhål för liv, kropp o själ...

Det gäller att hitta sina vattenhål.

Livets vattenhål.

Då menar jag både de verkliga sådana, där man kan förse kroppen med kallt gott friskt vatten.

Men även själens vattenhål.

De som blir som både andningshål och vattenhål.

Som ger själen ro.

Lindring.

Stilhet.

För att i nästa andetag omvandla orörligheten till kraft och näring.

Skapar ett slags suggestiv energidepå.

Men dessa själen vattenhål förbli ofta höljda i dunkel.

Stigarna till livets imaginära vattenhål hinner nästan växa igen mellan besöken där.

Varför?

Inte för att de inte finns.

Inte för att de är så svåra att hitta.

Utan för att det är svårt att ge stunderna där legitimitet.

Svåra att prioritera.

Kroppens behov kan man inte förbise men det är lätt att glömma att visa själen omsorg.

Lätt att förbise vikten av att vårda och värna sinnets komplicerade men genialt sammansatta nervtrådar vilka tillsammans utgör grunden för... ja, för.... allt!

Livslusten.

Glädjen

Skaparförmågan.

Orken.

Viljan.

Kärleken.


Tidigt i morse fann jag tid för en stilla stund.

Innan dagen riktigt hade vaknat tassade jag särkklädd, men barfota, omkring i daggvått gräs med en kaffekopp i näven.

Insöp vår innerträdgård som ännu inte är i full frodig grönska utan fortfarande växer och känner sig fram.

Njöt av stillhet, tystnad och morgonens mättade dofter.

Medan Cat Russell fann ett vattenhål där han försåg sig med sitt lekamliga vatten fann jag ett slags vattenhål där jag försökte förse mig med kraft och vilja att ta mig an ännu en intensiv vecka i en miljö långt långt bort från gårdens liv och leverne.

Och då behöver man, mer än någonsin, kunna navigera rätt bland snåriga stigar fram till livets vattenhål och andningshål...

Full snurr på föllsedan...

FULL SNURR har det varit på morgonen!!!

Steg upp i ottan som det anstår en redig gårdspiga, förberedde frukost med nybakade frallor o gick i regnvått gräs ut o hissade flaggan till Husfars ära!

Å då kom finaste Tvillingbror Mats cyklandes på grusvägen med en present fastsurrad med balasnören på pakethållaren.

 Efter att vi alla har frukosterat gratulerat o orerat en stund är det till att börja förbereda födelsedagsmiddagen.

Så nu ska jag te å rusa ut i lagårn o leta nårra nyvärpta ägg, sen ut i lanna o hämta rabarber o sen te å skrubba färskpotäter.

Full snurr alltså!

Som det anstår en redig gårdspiga...

Och...

För er som undrar...

Jodå, det är fortfarande svenska flaggan som är hissad (men klockan är inte så mycket ännu...)


För ni minns väl förra året då Husfar fyllde år?

Ni vet, då det utfärdades Klass 3 varning här på gårn???

När svenska flaggan halades ner av en skitförbannad Husmor o då hon med yviga gester o i rasande fart istället hissade dödskalleflaggan i topp???

Om inte, fräscha upp minnet här: http://mickanthor.blogspot.se/2011/06/klass-3-varning.html

Så:

Grattis på dig, du lelle Husfar!

Älskar dig.

Trots allt...

Hehe.

/Frodig Husmor

Äntligen grönbete...

När försommaren fått famna oss så länge att betet kommit igång är det dags för GRÖNBETE!


O det är då det händer!!!

Det Otroliga!
Fantastiska!
Ofattbara!

Nämligen att märrarna SPRINGER!

Flera steg dessutom!!!

Jag hinner emellertid inte ens med de där futtiga sju stegen som märrarna lyckas prestera utan står tung o trygg i gröngräset, alldeles stilla och skyller på att jag har kameran i näven.

Det får ju inte hända nåt med den...

Ungefär lagom till märrarna släpptes på grönbete skulle jag släppa mig själv ut på lite grönbete. Vara ledig från trälandet i Längrebortistan. 

Bli pigg, stark, frisk, glad, inspirerad, energisk. 

O blogga massor.

Istället blev jag opigg, ostark, ofrisk, oglad, oinspirerad och oenergisk. 

O bloggade intet. 

Men nu är jag tillbaka. 

Grönbetet börjar nog göra lite nytta trots allt. 

Så - fram för mer grönbete!

Ropen skalla - grönbete åt alla!

Bröllopsblomster i Bröllopstider...

Hänryckningens tid brukar man ju säga om tiden mellan hägg och syren. Man brukar oxå säga att det är bröllopsklockornas tid. Å nog är det så!

Tre vigslar förättade jag i helgen och det var något alldeles särskilt med helgens bröllop. Det första var premiär för mig till sin form, ett Drive-in-bröllop!

En liten kvart höll himlen tätt och visade barmhärtighet. Det var just den kvarten som brudparet hade bestämt för att viga sig samman!

Vigseln blev jättefin och en rolig idé med Drive-In-Wedding som orsakade mycket förvånade gäster som spärrade upp ögonen när cabben fälldes och bröllopsmarschen plötsligt började dåna ur bilens högtalare medan de sakta körde fram till sällskapet inunder stilfulla vinklingar a la kunglig kortege...

För att inte tala om lördagens fantastiskt vackra Trädgårdsbröllop! Äntligen visade sig en gnutta sommar genom att vindarna mildrades och solen trängde genom vilket skänkte stor glädje åt de båda trädgårdsbröllopen och deras gäster.

Och i glädjeyran o lättnaden över att vädret visade sin väna sida glömde båda brudarna sina bröllopsbuketter! I det första bröllopet kom den inte fram förrän vigseln var över, en vacker lågt bunden bukett baserad på champagnefärgade rosor.

 I det andra bröllopet kom någon springandes med den från huset, upp över ängarna upp på kullen där de båda tu blev ett inunder två månghundraåriga ekar. Magisk stämning o vacker inramning med massor av gäster från när o fjärran samt ett stort gäng kossor som nyfiket glodde o med höga råmanden framförde sina gratulationer.

Gifta är de nu samtliga (ja inte korna men helgens alla giftaslystna par) - med eller utan bröllopsblomster...

Våt Slemmig o Farlig Kärlek...

Ett av Gårdens allra säkraste - o härligaste - vårtecken är när grodorna börjar sina lustfyllda kärlekslekar i brynen av Gårdens många dammar o vattendrag.

Som gamla veteranmotorcyklar knattrar o knorrar de nätterna genom.

Ett gurglande och förbluffande högljudande knatter som hörs över hela Gården och skänker ett löfte om vår, om liv och kärlek...

Men glöm tanken om trogen kärlek. Om fina parbildningar och livslång tvåsamhet!

Nej, här gäller endast förlustelse! Ren och skär liderlighet. Med så många som möjligt, med allt och alla, i ett enda virrvarr av reproduktionsfokuserade grodor.

Rätt intressant att beskåda på det hela taget. Men - så kom Gårdens så Kållerediga gåskarl simmandes! Undrandes vad i jisse namn gamla Husmor stod och tittade på.

Så tittade han närmare.

Vafalls????

Gåskarln trodde inte sina ögon!!!!


Gulp! 


Sex!


I mängder!!! 

Mitt på blanka dan!!!

Gulp!

För bövelen grodor!!!

Sånt här får inte Husmor se!!!!!!

Seså, seså, ner med er!

Sluta hålla på o ha er!

Har ni inget vett o sans i kroppastöllen grodor!

Schas!

Schas!

Sluta nu!!!!!

Ähum...

Ehhh....

Va tusan ä de mä den där kanaljen????

Är han inte redi nånstans!

Vi måste ju göra yngel för häcklefjäll!

Seså, nu kör vi på en stund till!

Sjutusenfyrahundratrettioåtta yngel till innan kvällningen!

Men säg den Kärlek som varar för evigt.

Plötsligt kommer Jättekråkan Orvar spatserande.

Därtill en mycket hungrig Jättekråka Orvar!

Och si!

En groda blev hans rov!

Det är inte bara i Frankrike man gillar grodlår tydligen.

De nävelsjöitiska smakar oxå mumma.

Tycker åtminstone Jättekråkan Orvar...

Men - mister du en står dig tusen åter... 

Bröllopstider o Bröllopspussar...

Hemma!!!

Min Gård är min Borg...

Nu är postiljonväskan laddad med papper nyss hämtade i Staden. 

Vad för papper?

Jo, papper som rör helgens tilldragelser. 

För nu är ju tid mellan hägg och syren och bröllop efter bröllop stundar nu. 

I helgen ska jag sammanviga många giftaslystna per, låta två bliva ett och därefter ska jag påbjuda de i äktenskapet just ingångna tu, att förenas i en PUSS!!!

Kanske just så rar och innerlig som denna? 

God afton!

Mickan

Rund & Färgstark

Visst är det väl ändå härligt med stora mjuka runda former som rymmer ett härligt färgstarkt innehåll?

Godmorgon!
Mickan

Sicken härlig Valborg!

Sicken valborg det blev!!! 

Den innehöll allt man kan önska! 

Vädret visade sig från sin mest generösa sida vilket vi behövde efter en eländigt kall aprilmånad. 

På morgonen hissades flaggan, ett sånghäfte snoddes ihop i alla hast, en stackars vårtalare utsågs mot sin vilja, tjälknölen lades i sin lake och så drog jag ut på jobb. 

Efter hemkomst släpptes getterna ut på sitt första vårbete bland blommande påskliljor och vitsippor.

Svalorna syntes för allra första gången i vår!!!

Sädesärlan, som anlände den 6 april, gick och vippade vackert ute runt dammen.

Lönnen började spricka upp och den kabbeleksomgärdade dammen hade finbesök.  

Och som om inte all detta vore nog så kläcktes här årets allra första kycklingar. 

Allt var så gott o trivsamt att man nästan stod på huvudet!!! 

När sista gästen hade anlänt - man tager de fordon som man haver när man ska fira fest med Husfolket ute på landet -  var det dags att starta firandet av Valborgsmäss.

Med gemensamma krafter av unga o gamla, hundar o ungar, släkt o vänner så bars bord, talarstol, allsköns dryck och tilltugg nedåt Ängen varvid Märrarna storögt spärrade upp ögonen, fällde ut svansen och försvann ömsom frustande ömsom fisande iväg neråt Alekärret.

Men det må så vara - ska man fira Valborgsmäss så ska man - förfärade fisande märrar till trots...

Vintern rasat ut bland våra fjällar

drivans blommor smälta ned och dö

Himlen ler i vårens ljusa kvällar

sollen kysser liv i skog och sjö

Snart är sommarn här i purpurvågor

guldbelagda azurskiftande

ligga ängarne i dagens lågor

och i lunden dansa källorne 

- Välkommen Vår! 
- Välkommen sköna maj!
- Idag firar vi inte bara Valborgsmäss utan även att Knugen fyller 66, ardennermärren Tionetta fyller 17 och att lille Gottfrid fyller en månad!!! 

Sicken Vårtalare han är - finaste tvillingbror...

Och framåt aftonen spisades tjälknöl på älginnanlår, vårens sista potatisgratäng, baconllindad sparris, kantarellkrustader, grönkrispig sallad o mintgele...

Sicken härlig Valborg det blev!!!