Temperaturmätaren hade endast hjälpligt hasat sig upp över nollan när hon gav sig upp på skogspromenad idag, gårdens gamla Husmor. Men eftersom det ännu bara är september, låt vara de sista skälvande dagarna, envisas vår Husmor med att gå i shorts och de bara benen nedstuckna i storstövlar och därmed utgöra ett slags kvinnlig dinosaurievariant av Nalle Phus vän Christoffer Robin.
Nåväl, med kattungen Randi på axeln släntrade hon sig iväg nedåt Gubbalyckan och gav sig in i skogarna. Gick över mossen till den mossbelupna gläntan där hon brukar meditera, eller nåja, åtminstone fantisera, fundera och ibland rent av gymnastisera, det senare sker emellertid ytterst sällan. Sen tog hon viltstigen vidare över ”De nakna rotbenens sal”, vek sedan västerut och följde myrstigen över surdraget in i djupskogen.
Hon trallade och njöt av ensamheten och höstligheten. Pratade jollrande med Randi ibland som gungade med i gången på matmors stadiga axel. I handen höll hon, Husmor alltså, ett grimskaft i vars andra ände gammelgeten stretande gick medan den yngre geten fick springa lös.
Lösa sprang i vanlig ordning även tasspatrullen, för dagen bestående av tre hundar och endast katten Fin-Dos (Spöket är skitsur för att matmor daltar med Randi så gammkattan vägrar promenera som en tyst protest).
Morgonen var kall, speciellt i skuggigare delar där morgonsolen ännu inte nått in och där frostbundet gräs frasade under storstövlarna, men är det september så är det, tänkte vår Husmor kavat där hon snavade fram i en, för den kylslagna morgonen, minst sagt lättklädd utstyrsel.
Så hände det som sällan eller aldrig sker. En människa kom gåendes på stigen från motsatt håll!
En man i rutig fleecejacka, rejäla byxor och kängor samt en mössa. Han hade stuckit armen genom grepen på en svampkorg som nu dinglade från armvecket och i handen höll han en kniv! En hederlig morakniv med mörkt vinrött trähandtag och ett knivblad med inslag av rostfläckar. Åtminstone var det vad Husmor ville tro om knivens mörka fläckar…
Husmor kom helt av sig och kände först en ilning av rädsla, men som snabbt övergick i irritation över att behöva möta en människa ute i ”sin” skog.
Människan i fråga verkade i sin tur känna något likaledes ty han frös mitt i en rörelse och stabligade klentroget på det smått osannolika scenariot framför sig; En stor stadig madam, barbent med söndriga fransiga jeansshorts, iklädd endast ett linne upptill på vars axelband det satt en rundögd förskräckt liten kattunge som glodde tillbaka på den fleecerutiga mannen. Detta jättelika Skogens Rå, en dinosaurievariant av Christofer Robin, höll förvisso inte Nalle Phu i handen men väl en get och ytterligare en stackars get stod förfärad gloende och bräkande bak en trädstam och höll klövarna för ögonen.
Tre vita små hundar dansade förvirrat och skällande omkring Skogsrået och mitt i röran stod även en synnerligen grönögd katt med svansen rätt upp.
Anletsdragen hos mannen i rutigt började förändras. Han tittade på vår husmor uppifrån och ned, tittade på alla djuren och sedan tillbaka på lanttanten i mitten.
Så började det rycka i både mungipor och ögonbryn och karln sprack upp i ett flin och sa okynnigt:
- Guten morgen Fräulein!
Men si, det passade varken vår Husmor eller hennes djur att stå stilla och kurtisera, nåja, åtminstone konversera, med en knivförsedd fleecerutig man i skogen som gjort misstaget att göra intrång på Husmorssällskapets vedertaget ensliga morgonrunda.
Geten började streta och dra, hundarna gnällde otåligt, Fin-Dos slog grinigt med svansen där en älgafluga tagit land och Husmor själv ville bara fly från karlssällskapet- lika oplanerat som ovälkommet.
Så medan geten drog i grimskaftet så intensiv att hennes arm blivit en halvmeter längre, Husmors alltså, stammade hon fram;
- Oj
- Äääh.
- Aj…
- Aj... Ah must fållåw my goat!!!
Så började hon gå, mer eller mindre dragen framåt av geten, medan hon över axeln ropade;
- Goaten tack!
Då hörde hon knäppanden bakom sig som vore det från en kamera eller en telefon, blandat med hjärtliga skratt.
Och nu går vår Husmor där hemma på gården och surar i paritet med gammelkattan, den förnärmade katten Spöket.
Gårdens Husmor misstänker nämligen att hon snart kan hamna bland läsarbilderna i Der Spiegel, om sagda tidning nu innehåller sådant, därför att en tysk turist i rutigt kanske vill återge sitt smått osannolikt möte med en kvinnlig dinosaurievariant av Nalle Phus vän Christoffer Robin någonstans mitt ute i den djupa Smålandsskogen - i sällskap "with a goat she hade to follow..."
Fast. Hm. Det är ju inte helt fel i och för sig…
För ni vet ju att Christoffer Robin är allmänt en mycket snäll figur som tycker om att hjälpa sina vänner i skogen – och det gör ju vår Husmor också ju!
Bara inte knivförsedda karlar i rutig fleece…
