Inte ens brasan jag tänt ute på gården tar råa på det, i en
liten gosses tycke skrämmande, svarta höstmörker som tätt, tätt smyger sig
nära, slukar oss, tränger in i alla skrymslen och vrår, kräver plats och
utrymme, sipprar in, omsluter oss, under oss, över oss, mellan oss och gör alltsammans
kompakt svart sånär som på brasans rödgula och flammande, nästan spöklika, lågor vilka kastar långa rörliga skuggor över levande och dött.
- Mååmåå – jag vill gå in…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar