Vacker, vackrare, vackrast...

I helgen hade jag lite trevligt fotojobb. Hade förmånen att få plåta min systerdotter inför hennes studentbal.

Både hon och kvällens balkavaljer har hundar vilka jag förstås inte låta bli att plåta. Visst är de små papillonhannarna vackra!?

Och vacker var även lillhussen till dessa, balkavaljeren A från Staden.

Vacker som en saga var även Systerdottern K. Jag tyckte närmast hon minde om Askungen som skred till bal som den vackraste av alla flickor.

Antar att jag därmed utgör den elaka, om inte styvmodern, så i alla fall mostern...

Knipsluga höns...

I vårt fähus har vi ett katthus. Där huserar stallkatterna. Frukost och kvällsmat serveras på två ställen, dels utanför ingångarna till huset och dels ovanpå dess tak, alltså på takterrassen. Maten består oftast av samma föda, nämligen en "kattgröt" vilken är en blandningsröra av torrfoder och burkmat.

Huset har flera olika rum och ingångar. Rummen är bäddade med hö så att de får små mjuka reden att rulla ihop sig i. Här ligger de ofta och vilar, spinner och sover. Inte minst under vinterhalvåret.

Det är dock inte bara katterna som trånar efter dessa små reden... Några av de mest förslagna hönsen rusar hit så titt de hinner. När jag i gryningen öppnar dörrarna till höneboxarna för att morgonutfodra försöker jag faktiskt förhindra att de ska rusa ut. Trots att jag bemödar mig att parera är alltid någon dribblingssäker höna som snabbt sidsteppar och tar sig genom mina ben och rusar ut.

Likt en ilsk tjur rusar hönsen med sänkt huvud i riktning mot katthuset. Hoppar lekande lätt upp på huset och kastar sig med friskt humör över, och gör tabberas på, katternas gröt. Katterna själva ryker förnärmade iväg åt olika håll när de ilskna hönsen kommer, vilt pickande och sprättande. När hönsen ätit går de, mätta och belåtna, in och lägger sig i något av kattrummen.

Så inte nog med att hönsen tar maten, sen tar de också sängplatserna för de stackars katterna!

De knipsluga hönsens beteende att gömma sig i katthuset skapar merarbete åt Husmor. Hon får ännu fler ställen att fara runt och leta i under sina många äggsökarräder. Genom de små hålen i huset måste hon sticka in handen och vittja runt i de olika små rummen för att söka efter ägg. Får sig då och då ett hugg på handryggen av en förnärmad höna!

Men si, ibland finner husmor bara skal däri!

När endast skalen återfinns betyder det att katterna utövat HÄMND på hönsen. Katterna, som anser att de är de rättmätiga hyresgästerna i huset och därmed betraktar hönsen som ovälkomna, närmast militanta, husockupanter, tar gärna chansen att hämnas på hönsen.

Hämnden innebär att försöka finna äggen innan husmor gör det. Med list och samarbete ta hål på äggen och förnöjt äta dess purfärska krämiga innehåll. Sen syns katterna lojt och nonchalant sitta på terrassen och slicka tassar och morrhår rena från äggula. Belåtna efter att ha tagit hämnd på hönsen. OCH fått en god efterrätt.

Nu har katthuset fått ännu en liten invånare. En liten, liten nos syns ibland förvirrat blinka i en av öppningarna. Nogsamt övervakad av mor och moster. Men Gud bevare den höna som sticker näbben in hit! In till barnkammaren är ingen höna välkommen! Och på något sätt verkar hönsen veta om det för de går inte in dit.

Inte ens den mest knipsluga…

Ljuvliga Liljekonvalj

Jodå, det blev en bukett till husmor på morsdag. Även om hon plockade den själv. Samtidigt som hon repade lite gräs till höns och getter...

Ögonöppning...

Nu har lille Curry öppnat ögonen.

Men ser då rakt inte särskilt klarsynt ut.

Hm... visste inte att man kunde börja prägla djuren SÅ tidigt...

MORS DAG!

Så är det dags för ett av de allra starkaste försommartecknen! Nämligen Mors Dag!

Vilket får mig att minnas min barndoms blomplockarräder! Hur jag som liten flicka (jo, jag har faktiskt varit liten) började redan på lördagen att plocka blommor till Mor Ninni. Förväntansfull gav jag mig ut i skog och mark för att plocka blomster, kvistar och gräs av olika slag. Dessa arrangerade jag sen i olika vaser vilka gömdes i fars verkstad tills dess att det var dags för den obligatoriska kaffepåsängenbrickan. En bricka som förstås bestod mer av blomster än av kaffebröd.

Salig Mor Ninni hade en pragmatisk läggning och var av den bestämda uppfattningen att Mors Dag var fabricerat av köpmännen för att folk skulle göra av med massa pengar, som hon sa. Men lite kaffe på sängen och fina blommor var alltid välkommet och något som jag och mina syskon gärna och ofta gjorde för vår högt älskade mor.

En blomsterbeprydd kaffepåsängenbricka är tradition som följt med mig hit till Gården och jag har många gånger fått njuta av den upplevelsen. Nu finns dock inga youngsters här i huset i gryningsstund för att utföra dessa åthävor. Husfar, som minst sagt också är pragmatisk, är inte mycket för att stappla upp i trappen med vare sig blomster eller sängbrickor. Men om han hunnit upp före husmor händer faktiskt att kaffet är på.

Idag gick Husfar till och med ut och flaggade i arla morgonstund!!! En handling som sannolikt var sprungen ur ett dåligt samvete. För det tycker jag att han borde ha!

Varför då, undrar du förstås? Jo, för en syrlig kommentar vid gårdagens frukost.

Husfar satt vid frukostbordet med sin kaffekopp och, som brukligt är, med ögonen som fastnaglade i lokaltidningens rader om stort och smått. Jag sneglade ner i Bladet över hans axel då han fick upp sidan med gratulationer.

I Bladet fanns en helsida med fotografier och hälsningar till mödrar över hela häradet. Kärleksfulla, krystade, fina, konstiga, dåligtsamvetepräglade, vänliga och vanliga hälsningar från barn som av någon anledning valde Bladet som verktyg för att hylla sin Moder.

- Är jag med, frågade jag Husfar.

Utan att vare sig lyfta blicken eller röra en min, sa han:

- Nä, å dä lär du la aldrig bli.

Indignerad och förnärmad frågade jag vad han menade med det.

- Tininga är ju omjord te sån däringa tabblåid å där får du la inte plats...

Ränksmideri på hög nivå...

Minns ni hur jag i vintras kämpade min mina småhöns? Hur vi hade MBL förhandlingar då de gick i gemensam äggstrejk. Och hur vi träffade en överenskommelse att de skulle få ruva på fem ägg i den stora djupa blomkrukan. Men sen skulle resten värpas i den lägre krukan och därmed ingå i sterbhusets försörjning, tillika förbrukning, av ägg.

Men de har lurat mig. Ögontjänare är vad de är! De inte bara luras, de ljuger också!

Det gick bra i några dagar, de låg snällt på sina fem ägg medan de värpte på för glatta livet i den andra krukan vilka den godtrogna husmodern vördsamt plockade under långa haranger tacksägelser.

Eftersom de verkade hålla löftet litade jag på dem alltmer och lyfte inte längre med samma intensitet på de, i den djupa krukan, ruvande hönsen. Men så en dag gjorde jag det. Och vad fann jag? Inte mindre än 22 ägg!!!!!!!

Det kallar jag RÄNKSMIDERI och RACKARSPEL på hög nivå!!!

Nu kläcks här kycklingar i mängd. I boxen med de många cochinhönsen har jag arrangerat en mindre bur med en lampa över. Dit har jag lyft över ett tjugotal små och en av de tre ruvande räviga hönorna. Hon får således agera mamma till samtliga.

Men, ränksmideriet till trots, måste husmor konstatera att de är rätt söta, eller hur?

Månsken

Ett par kvällar den här veckan har, med mina mått mätt, bestått av alldeles för sent sänggående. Detta har skett på förekommen anledning.

Med nådd tantålder följer inte bara en ökad fjäderfäpassion, minskad övrig passion, stigande trädgårdsintresse och vikt utan även ett ökat intresse för schlagerfestivalen. I takt med att denna tävling blir allt större med allt fler deltagande länder så förändras densamma. Numera består den av kval hit och dit innan man är framme vid den rätta kvällen och dess startfält.

Dessa kval blir just till kval för mig. Därför att sändningstiderna, liksom innehållet, är kontinentalt anpassade. Vilket för mig blir rena natta! Herregud, bara startiden, klockan 21, är i senaste laget. För att då inte tala om sluttiden, klockan 23!!!!!

Jag kämpade tappert igår för att övervara denna tävling, inte minst då ju vårt eget land dessutom var ett av de tävlande bidragen. Men ack så tröttsamt det var! Med jämna mellanrum visslade jag på dogsen och i kollegial anda sprang vi ut i naturen för kiss-, och hållasigvakenpaus.

Den sista pausen blev lång. Och andäktig. Månen hade just klättrat upp ovan lagårdstaket. Skira och flortunna moln gled i maklig takt förbi framför dess lysande skiva. En uggla hoade i söder. Häggen uppe vid jordkällaren kastade små doftkuddar av sin knäsvagsgörande försommardoft. Vagt uppfattade jag en motorljudet från någon långtradare på stora vägen en halvmil bort.

Jag förlorade mig i allt detta vackra och missade därför en hel del av tävlingen. Återvände in till insikten att Sverige inte kvalade in och därför inte kommer vara med ”den rätta kvällen”.

Och jag kunde bara, trött men ännu vaken, konstatera:
Från festivalen vi går men månskenet består...

Idag har vi roat oss med lite ankbad. Ja, det var Badankan Anki som roade sig med badande. Jag roade mig med kameran medan Husfar fick utgöra en hjälpande hand. Möjligen inte fullt så roande.

Att Husfar får utgöra den stöttande och hjälpande handen är förvisso inget ovanligt eftersom han ofta får göra insatser av hjälpandehand-och-reda-upp-situationenkaraktär i och med att gården råkar vara försedd med en, förvisso gladlynt, men ack så förvirrad husmor.

Men idag var det dock inte husmor utan lilla Badankan Anki som tarvade en hjälpande hand.

I takt med att Badankan Anki har vuxit (och det har hon minsann gjort med besked) har hon fått bada i allt större dammar. Idag var vi i "neredammen" där väl mest just bara hon kan tänka sig att bada...

Å andra sidan var hon nog inte heller så himla hurk på badandet i densamma för ganska omedelbart kom hon uppklivandes med stora steg som vore hon förskräckt över något! Och det var hon nog också. För på den duniga lilla magen satt inte mindre än tre (!) blodiglar.

Detta tyckte inte Badankan Anki om utan tog sikte på Husfar som släntrade förbi på någon av sina många sökanderäder efter verktyg vilka lille F sannolikt burit iväg och placerat på något, i hans tycke, synnerligen snillrikt ställe.

Husfar förbarmade sig och befriade Badankan Anki från sina ovälkomna iglar på magen varpå hon sedan ställde hela sin tillit till honom. Smeksamt satt hon och putsade sin våta fjäderdräkt intill honom. Knapprade lite då och då på Husfars hand vilken är tydligt bemärkt av allt ömsint och närgånget pyssel med sin nya stora (enda?) kärlek - Grävmaskinen.

Allt detta som utspelade sig framför mig tedde sig så rart att jag blev rent av lite mjuk i hjärteroten. Jag log och flinade och knäppte frenetiskt med den stackars kameran.

Med något som möjligen, möjligen, möjligen kunde liknas vid ömsinthet, betraktade jag Husfar.

Men så vände sig Husfar mot mig och sa:

- Du sulle kanske ta o huppa i dammen du mä? Jag har hört att blodiglar di annvänns te å bota både mentalsjukdomar och övervikt...

Knoppen som blev en katt...

Den här lilla kissungen var det som Katten Spökets stora mage bestod av!

Den lille har döpts till Curry.

Detta skedde med mindre åthävor än då vi förr döpte våra fölungar vilket skedde under pompa och ståt såsom hissad flagga, inbjudna gäster och bubblande champagne!

Likväl har den kissungen fått sitt namn. Och champagnen ligger kvar och väntar på att få korkas upp. Vi får se när rätt ögonblick infinner sig.

I väntan på det lutar vi oss mot devisen: Den som väntar på något gott...

Dä sa va gött å leva...

Flaggan i topp som sig bör under pingsten!

Ett par sädessärlor går intill dammkanten och de ännu blommande påskliljorna och vippar på sina långa stjärtfjädrar.

Cat Russell är som vanligt ute på retsamt uppdrag med några av gårdens många skator vilka är minst lika retsamma som katten...

Precis exakt till pingsthelgen började pingstliljorna att blomma. Snacka om tajming...

I veckan anlände de första ladusvalorna till gården. Ett säkert försommartecken!

Med lock och pock förmåddes till och med Husfar följa med ut och ta en frukost i det gröna!

Det här är vad "locket och pocket" bestod av...

Alfons passar på att ta en stunds vila i stenpartiet.

Katten Spöket sitter bak riddarsporrarna för att spana om det blir något över i gräddskålen...

En sjöfågel kom och förgyllde vår morgon.

Husfars Ornäsbjörk har klarat vintern!

Årets pingsthelg är precis lika vacker som man föreställer sig den skira, gröna och sköna högtidshelgen!