VÄRKBRUTEN

 

Klockan tre i natt steg jag upp denna tisdag den 9 februari 2021. Har mycket ont och värk just nu så jag sover väldigt oroligt och är också rädd för att ramla ur sängen igen. Det gör att jag spänner mig även nattetid och jag tror att det kanske är delvis därför jag har så ont i nacken och mellan skulderbladen om dagarna.

Nu är klockan tre på eftermiddagen och det snöar ymnigt utanför mina köksfönster. Jag ser min jättefina splitternya Vansbrospark som jag fick i födelsedagspresent av barnen, stå här just nedanför vår farstutrappa så jag lätt kan nå den om jag vågar mig nedför trappan och ta mig ut för en liten stunds promenad. Det har jag emellertid inte gjort, vare sig igår eller idag.

Kämpar med långa, detaljerade och utmattande telefonsamtal med en handläggare på Försäkringskassan som jag nog tillbringat minst fyra timmar i telefon med sammanlagt sedan i mitten på förra veckan. Halva tiden gråter jag för det är så jobbigt att tala om det som hände och för att det känns som motigt att kunna få någon krona i sjukersättning. Det gör också ont att veta att jag inte har någon arbetsgivare längre då mitt arbetsavtal med kommunen löpt ut medan jag varit sjukskriven.

Handläggaren på Försäkringskassan säger att jag måste registrera med som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Men jag har ju ingen möjlighet att arbeta så sjuk som jag är nu!?! Men jag var ”tvungen” att registrera mig som arbetssökande – fast jag inte kan arbeta???  Öh? Det är mycket som är konstigt i den byråkratiska världen som jag inte riktigt greppar. Men det är bara att böja sig för vad myndigheterna säger. Jag har inte en chans att ensam vare sig orka eller kunna föra någon kamp mot dem.

Men jag försöker ändå att inte deppa ihop. Jag eldar i min spis och tänder mina ljus. Klappar mina katter, kelar och pratar med mina hundar. Är Husfar inne (och om vi är sams) så kramas vi försiktigt (kragen är liksom lite i vägen och vi är rädda båda två att orsaka mer skada) När jag är fysiskt okej lagar jag mat, som jag ju tycker mycket om, jag pysslar om mina blommor och växter. Skriver ett och annat inlägg och sätter på så vis ord på mina tankar.

Sen får jag då och då gå in ”i rummet” och sätta mig rakt upp och ned i en korgstol invid det stora runda borde på vilket det står en blodtrycksmätare. Jag har fått så högt blodtryck vilket inte är så bra. Vet inte om det är smärtorna. Eller traumat. Eller både och. Eller att jag är så spänd och rädd hela tiden. Men hur som helst har jag fått hem en blodtrycksmätare och ska mäta mitt blodtryck vid olika tidpunkter och ”föra bok” över värdena och snart blir jag återigen kontaktad av vården som följer upp mina värden – vilket jag är ödmjukt tacksam för!!!

Jäklar, nu var jag inne i rummet och tog trycket igen med hjälp av Husfar. Alldeles för högt ☹. Igen.

Men nu funderar jag på att börja med lite mat. Eller så ska jag gå och vila en stund. Vi får se…