Igår hölls det själaringning för farmor Ingrid. Jag kunde
inte närvara eftersom jag jobbade, men Göran, barn och barnbarn samlades vid
farfars grav och tände ljus och lyssnade till den mäktiga klangen från Nävelsjö
Kyrkas klockstapel som med sitt klockspel talade om för Nävelsjö socken att en
församlingsbo lämnat livet.
Lowisa var omtänksam och filmade skeendet på kyrkogården så jag fick på sätt och vis också vara med. Igår kväll när jag kom hem spelade jag upp filmen och blev så rörd att jag brast i gråt när jag hörde lilla Ninni, som höll händerna för öronen, säga:
- Lillafarmor var jättesjuk, hon är i himlen nu.
Det var vemodigt, högtidlig och väldigt vackert att höra den
mäktiga klockklangen och samtidigt höra farmors barnbarnsbarn i bakgrunden, se dem
tända ljus och ställa på farfars, och snart också farmors, grav.
Nu är vi här. Vid ett av livets viktiga obevekliga vägskäl.
Lillafarmor har somnat in. Försvunnit ur våra liv. Någonstans inom oss känner
vi tacksamhet att vi fick vara med till slutet. Fick badda pannan, smeka kinden,
hålla handen, bedyra vår kärlek och tacksamhet. Att livet lämnat henne kan aldrig
någonsin ta bort alla våra minnen av vår älskade Äldstemor.
Våra tankar är hos Lillafarmor och Lillafarfar som nu
förenats någonstans där uppe ovan molnen, vi är oerhört tacksamma för allt vi fått
uppleva under alla år vi fick tillsammans.
Älskade, älskade Lillafarmor och Lillafarfar – men åh, som ni fattas
oss…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar