Husfar och Stödstrumpeövning...

Husfar kom lankandes in i köket, hasade fötterna efter sig vilket är ett normaltillstånd här i huset för tillfället, med små valpar rännandes runt benen.

När gubben dök upp såg jag min chans! Jag haffade den intet ont anade karln i armen, pekade med hela handen mot stolen och bad honom sätta sig.

Så viftade jag glatt med en färgglad knästrumpa framför honom.

- Va ä dä nu, sa han trött.

- Jag ska träna stödstrumpepåtagning på dej, sa jag triumferande.

- Vi ha la inga stödstrumpor här i stuva, sa han klentroget.

- Nä men en knästrumpa räcker för att jag ska kunna träna själva handhavandet svarade jag klämkäckt.

Tillade sedan, förbindligt och huvudet på sned.

- Det är ju för att jag ska kunna göra mitt jobb i hemtjänsten.

Då grymtade han lite misslynt men sedan, förvisso motsträvigt och under stora protester, agerade han provdocka åt mig så jag fick träna stödstrumpepåsättning några gånger.

I äktenskapet ska man ju dela både litet och smått, eller hur? Det är i alla fall Husfar väldigt medveten om - om än inte nödvändigtvis så väldans glad över det...

Puss & Kram,

Mickan & Co