Livets början - och slut...

 

Arbetar hemma idag. Lektörläser ett bokmanus på uppdrag av Region Jönköping och sysslar med alla hundpapper som kringgärdar försäljningen av valpar… Äter fisksoppan som jag gjorde igår och mår på det hela tagen ganska bra. Men tänker och funderar en hel del.

Igår, när jag efter det intensiva morgonpasset i hemtjänsten då många behöver hjälp att komma igång med sin dag, kom åter upp till Centrumgruppens samlingsplats på Bäckagården i Vetlanda, stod en begravningsbil utanför entrén.

Just som jag gick från min bil mot entrén kom begravningsentreprenörerna ut genom dörrarna med en just avliden människa som vilade under en vinröd sammetsklädnad. Jag tvärstannade. I vördnad. I respekt. Stod alldeles stilla och lät hela processen fortgå då den avlidna förflyttades in i bilen och de for iväg.

Jag hann tänka och känna så mycket. En dag är det kanske så här jag slutar mitt liv. En dag är det kanske så här någon annan till mig närstående slutar sitt liv. Någon som har somnat in och forslas bort, vidare mot de begravningsalternativ som släkten väljer.

Det jag tar med mig från denna stund av obeveklig livshistoria, är att det är så väldigt viktigt att ta tillvara på livet medan det fortgår. Att värna om varandra och sig själv. Att försöka njuta av var dag och stund. Leva livet här och nu.

Omfamning,

Mickan & Co