Grekland nr 1

BRÖLLOPSDAG och GREKLANDSRESA

Tragiki, Zakynthos, Grekland, tidig morgon söndagen den 9 september 2018

Morgonen har randats och en stor gyllengul sol har klättrat upp ovan havets och pinjeträdens (och alla luftledningars) horisont. Hemma i Sverige råder valfeber, Göran följer nogsamt alla nyheter han kan och uppdaterar i sin tur mig.

Allt har gått bra hittills på var hastigt uppstådda resa. För ett par dagar sedan visste vi inte alls om att vi skulle flyga till Grekiska ön Zakynthos! Men ödet ville annorlunda och nu är det som det är - tack vara välvilliga barn och farmor.

Husfar och jag kom till Landvetter Airport Hotel nästan exakt samtidigt, utan att så ha planerat. Jag körde hemifrån mitt på dagen, var tvungen att vänta in posten innan jag for ty vi väntade på våra EU-sjukkort från Försäkringskassan och de kom! Tajming även där. Göran i sin tur var ju på maskinmässa i Säve, Göteborg, och åkte minibuss med kollegorna som släppte av honom vid hotellet. Döm av min förvåning när han knackade på vår hotelldörr bara tio minuter efter att jag checkat in. Kul!

Vi drack först champagne på rummet och därefter unnade oss en fin (och rysligt dyr ☹) bröllopsmiddag på hotellet och därefter lade vi oss ganska tidigt för att sedan stiga upp halvfyra för att hinna till avfärd 06.05. 

Det var stressigt och småtufft på flygplatsen för oss lantisar som inte har full koll på alla moment. Och så ska man ju göra allt själv också, selfcheckin, selfscanning av bagage och selfdrop av desamma. 

Så fastnade jag två gånger i säkerhetskontrollen och försökte förklara att det nog berodde på att jag har en spik i fotleden. 

Efter att ha fått tagit av mig skor och hårspänne och återigen provade att gå igenom kontrollen, som ändå larmade, lät han genomsvettiga Mickan gå in.

Allt tog sådan tid så vi fick bara rusa genom shoppingområdet (jag hade för en gångs skull räknat med att handla en parfym, Dior Pure Poison som min väninna Berith har och som jag tycker så mycket om – ja både väninnan och parfymen) men det var inte att tänka på. 

Vi rusade direkt till gaten som redan hade ombordstigningen igång, hoppade fort upp i bussen som tog oss ut till det väntande SAS planet. Där hade jag i förväg köpt våra platser, längst fram, haha, så vi kastade oss ned i sätena och försökte pusta ut (och nej, jag behövde ingen bältesförlängare utan det befintliga bältet gick runt…). 

Flygresan gick bra, vi roade oss med att beskåda två härliga om än kanske litet överförfriskade kvinnor som glatt och högljutt kurtiserade med en gift make vars fru satt bredvid Göran. De drack girigt och glatt ur planets dryckesvagn och den homosexuelle manliga flygvärdinnan fick gång på gång serva dem med mer gin, öl och whisky och de betalade varje gång med sitt kort som han fick dra i sin mobila lite krånglande kortläsare.

De handlade många gånger fast personalen initialt sade att man skulle handla all dryck till resan på en och samma gång då dryckesvagnen passerade genom planet. De skrattade och var så högljudda att det var riktigt roligt, jag skrattade också när de hade sina värsta skrattanfall. Mannen de satt bredvid, han fick hålla god min ty de pratade hela tiden med honom, tog honom i armen och lutade sig mot honom. Så småningom fägnades även han av kvinnornas uppsluppenhet och charm, så han blev ganska livligt engagerad han med.

Jag vände mig till hans fru och sa: 

Din man blir då i alla fall underhållen…

Hon svarade skrattande att han sagt när de gick ombord: 

Jag tänker sova under hela resan ned… 

Hahaha, något sovande blev det då rakt inte av.

Sedan kurtiserade de med den manlige flygvärdinnan som hela tiden servade dem med mer dricka och de avkrävde honom varsin kram och sa att han var såååå trevlig och mysig mm mm. Ja, ni förstår att vi hade full underhållning. Man kunde inte låta bli att bli glad i deras sällskap, de var så rara, så oförargliga och så uppsluppna inför det semesteräventyr som låg framför dem – och oss alla andra.

Flygvädret var fantastiskt och vi färdades ovan det mjuka molntäcket vars formationer ibland såg ut som vulkaner, ibland som raukar och ibland som nallebjörnar – enligt min fantasi i alla fall…

Vi såg även solen vid molntäckets kant. 

När vi närmade oss Grekland lättade molntäcket och vi kunde se landskapet vilket alltid är fascinerande från ovan. Så kom vi ut över havet och kunde skåda ön Zakynthos och det pirrade till i magen, kändes fortfarande overkligt att vi skulle landa – och vistas på – en grekisk ö!!!

Allt gick bra med bagaget som så stiligt kom farandes på bandet och vi blev sedan mötta av Airtours representanter som hjälpte oss fram till rätt buss. Transfern tog bara en knapp halvtimme och så var vi framme vid Caretta Paradise där vi nu bor. Receptionen var proppfull med barnfamiljer och bagage som väntade på buss till flygplatsen. Vi fick inte checka in vid den tiden vi anlände utan först tre timmar senare men vi fick våra plastband fastsatta på handleden som åkbanden på Liseberg du vet. Vi har illgrön färg på våra band vilket signalerar till personalen i barer och restauranger på hotellområdet, att vi har All inclusivepaket.

I väntan på vårt rum (som jag vid den tiden längtade efter intensivt ty de många intrycken och alla människor och stressen tog nu ut sin rätt och jag var lika stressad och uppvarvad som trött och ville bara ha lugn och ro och ensamhet) gick vi förstås till baren och jag tog ett glas rose och Göran ett glas öl. Men vinet var fullkomligt odrickbart, stooooora dunkar med det billigaste vinet, så något vindrickande blir det inte för mig här. Det klassiska grekisk kådasmakande Retsinavinet finns inte i All inclusivebaren så det har jag ännu inte smakat.

Strax därefter fick vi nyckeln till vårt rum och vi kunde inte komma dit fort nog. Jag kröp nästan genast ned i sängen och halvslumrade en stund.

Jag rymde så många känslor. Jag kände mig obekväm och nästan ångerfull över tilltaget att åka hit. Överallt var det folk, massor med folk. Under oss, bredvid oss, mitt emot oss, över oss och jag kände stort obehag. Efter att ha vilat en stund vågade jag mig ut på balkongen. Men inte i badkläder eller underkläder utan i klänning och kände som att alla tittade liksom – vilket de inte alls gjorde förstås.

Överallt var det badande och solande (och rökande) människor som verkade totalt obesvärade och bara gjorde vad som föll dem in. Kropparna varierade lika mycket som barnens badleksaker. Jag tänkte att ALDRIG kommer jag att gå ned dit till poolerna bland alla människor.

Jag satt där på vår balkong och tänkte ångestfyllt;

Vad gör jag egentligen här? Hur tusan ska jag stå ut en hel vecka? Hur tänkte jag egentligen när jag beställde en sådan här resa? Och hundarna hemma…. Och blommorna…. Katterna… Min lugna lilla gröna terrass där ingen ser mig….  

Allt var såååå mycket mer turistiskt än jag hade uppfattat när jag valde hotell. Dessutom är detta barnens paradis med massor av plastiga åkdon, leksaker, hoppborgar, en gigantisk vattenpark med vilda rutschkanor, strömvirvlar och vattensprutande flugsvampar mm mm. MASSOR massor massor med skrikande och tjoande barn. Vi är nog nästan de enda utan barn här.

Detta gjorde mig beklämd och obekväm och jag klandrade mig själv för att helt ha missat detta. Göran, däremot, kände inte samma beklämdhet utan gick gladeligen och spankulerade på området, tog ett och annat dopp i poolerna medan tråkiga jag satt på balkongen och tryckte – och längtade hem...

MEN – efter att utmattade krupit till sängs på fredagskvällen och därefter sovit 12 timmar, både Göran och jag, så kändes allt så mycket bättre. 

Vi packade badgrejer, vatten och frukt och gick hand i hand ned till havet, mycket brant väg ned dit!

Vi fann en plats där vi lade ut våra handdukar i sanden och sedan badade vi länge i det turkosa kristallklara vattnet. 

Såå skönt och jag lade mig raklång med utbredda armar så att endast ansiktet var ovan vattnet, bakhuvudet och öronen var under vattnet vilket gjorde att jag inget hörde utan nästan försvann som i en annan värld där bara jag och tystnaden och njutningen av det varma vattnet och de sällsamt gungande vågorna vaggade in mig i en trygg skön värld.

Göran stannade länge ute i vattnet medan jag simmade in ty jag var en smula orolig för min ryggsäck som stod där på stranden innehållandes både mobiler, hotellnyckeln och våra glasögon. Så lade jag mig på magen, tog fram ett från frukostbuffén medstulet päron, en flaska vatten och min bok Hotell Angleterre av Marie Benett. Åh vilken njutning!!! 

Plötsligt kände jag mig priviligierad som låg och läste en bra bok på en sandstrand på en grekisk ö och lät solen torka bort det salta vattnet från det nyss gjorda badet. Kände mig så fri, så levande och all obekvämhet och blygsel för min kropp var borta. Jag var inkognito, ingen bryr sig om mig utan jag råder helt och hållet mig själv. Sköna känslor fyllde mig.

För igår eftermiddag var det (det hade ju då bara förflutit ett dygn sen vi anlände även om min textmassa kanske indikerar annorstädes) var det informationsmöte med Airtours som berättade en hel del om ön, om vad som gäller, vad som finns och vilka utflykter man kan göra.

Det slutade med att vi beställde en resa i eftermiddag till Keri Kaiki, en båttur ut från Laganos fina strand ut i Laganasbukten för att söka efter Caretta Caretta, jättesköldpaddorna! Sedan tar båten oss med till Marathonissi, ett naturens mirakel som också kallas för sköldpaddsön. Det är badstopp ett par gånger så man får bada i det turkosblå vatten. Detta ser jag verkligen fram emot.

Vi anmälde oss också till en heldagsutflykt på tisdag då vi åker med ett piratskepp längs hela kusten från söder ändå upp till de ökända Blue Caves på Zakynthos norra spets. Under den här resan kommer vi se och uppleva öns mest legendariska badparadis och vi kommer besöka den legendariska Smugglers wreck som är en av öns allra mest fotograferade platser.

På onsdag har vi hyrt en fyrhjulsdriven jeep och planerar att ta oss upp i bergen på småvägar med Göran vid ratten och jag som kartläsare.

Hur som helst, så var jag så upprymd efter detta möte och dessa bokningar att till och med jag sedan var i poolområdet och låg på en solstol och badade i poolen – precis som de jag skyggt tittade på från min balkong dagen innan och tänkte att jag aldrig skulle våga göra detsamma.

De goda känslorna håller i sig och i morse vaknade jag tidigt, upprymd och glad, och började skriva här. Ett avbrott har gjorts för frukost, jag åt återigen melon, fetaost och skivad gurka och snart går vi ned till havet igen.

Jag är glad! Hoppas du vill glädjas med mig.

Idag har jag bjudit jag på första delen av vår berättelse. Fem delar till kommer!   

Kärlek och leenden till dig <3 o:p="">

 Mickan