Blommornas välkomsthälsning

Uppstånden. Det låter måhända en smula dramatiskt. Inte desto mindre är det just så det känns. För vi har båda legat totalt utslagna i den förhatliga, obevekliga, oförsonliga magsjukan och knappt tagit oss från sängen sedan i måndags kväll

Men idag har vi stapplat upp. På svaga ben och värkande kroppar, ömma magmuskler och såriga svalg. Ett och ett halvt dygn är bara borta. Väck. Annandagen försvann totalt in i ett tröttsamt kaos av konvulsioner och utmattning. Jag var inte ens på nedervåningen igår utan rörde mig endast, mödosamt, mellan säng och badrum.

Idag tog jag emellertid en uppiggande dusch på morgonen. Hängde ut sängkläderna på vädring och klädde mig själv i rena kläder.

När jag kom ned hit så var det som om alla blomster ville välkomna mig tillbaka. Jag har i många dagar otåligt och förväntansfullt, spanat och väntat på amaryllisars och hyacinters blomning men har fått ge mig till tåls.

Men nu! Nu var det som om stugans blomster hade samtalat med varandra. Som om de under gårdagens sorgfällda och tunga dag då de inte såg skymten av sin Husmor, kommit överens om att allesammans skulle blomma i de mest bedårande färger, former och dofter för att välkomna mig tillbaka till livet och tillvaron igen.

Och visst känner jag mig välkomnad! Hedrad! Älskad! Efterlängtad!

Ett leende formerar sig i mitt bleka ansikte o hjärtat slår ett par extra skutt. Jag känner ömhet för denna praktfulla och kärlekfulla hälsning som husets blomster ger sin gamla husmor.

För visst blommar de just idag, allesammans på en och samma gång, bara för att välkomna mig tillbaka?

Eller kan det bara vara ett krasst sammanträffande? Nej, nej, så klart inte. Jag väljer att tro på mirakel och underverk, på oförklarliga ting och skeenden, på kärlek och lekfull fantasi.

Och när jag stillar mig och lyssnar uppmärksamt kan jag förnimma pampig musik ljuda. Jag hör pukor och trumpeter, cymbaler och slagverk, pompa och ståt bland kronblad och pistiller.

Du milde sicket välkomnande!

Fast jag är den ende att se och höra, förnimma och uppleva detta. Men vadå - man får det inte roligare än man gör sig...

Nu ska jag pussa och smeka mina fina blommor och tacka för den fantastiska paraden de förberett och genomfört. Sedan måste jag allt gå och vila igen - kanske drömmer jag om pratande amaryllisar och spelande hyacinter...

Till och med stearinljusens vekar bad om att få lysa upp och skina
vackert i stugan medan husmor gick omkring och pratade med sina blomster