Sovit den utmattades sömn. Djupt. Tungt. Baddat upp svullna
igenklistrade ögon, ett jobb som hundarna påbörjade redan i sängen för att få
mig att vakna.
Tacksam över att gårdagen är över. Tacksam över att det var
vacker. Tacksam över att det bar. Tacksam över att jag höll ihop. Tacksam över
att vi höll ihop.
Om ett tag är gårdagens svåra, om än värdiga och vackra,
sista avsked av lille Farfar, förvandlad till ett ljust och kärleksfullt minne.
Snart. Jag längtar dit.
Så mycket kärlek och omsorg som visas oss. Om man släpper
efter, sänker axlarna och dämpar andningen och låter sig omfamnas av allas
omsorg och värme, blir man till den slumrande harpalten i frökorgen som bärs av
den sjungande odalmannen uti Setterlinds dikt.
Strax börjar jag åka upp mot Huskvarna, trots att orken inte
riktigt finns. Där ska jag medverka vid Smålands Författarsällskaps Årsmöte då
jag har förtroendet att bli ledamot i dess styrelse. Klockan 12.30 är det öppet
möte för allmänheten, dit du och dina vänner är välkomna, då kommer jag högläsa
delar ur min novell som finns med i Sällskapets senaste antologi Resa i
Småland.
Tack ALLA ni för ALLT gott ni ger mig och de mina!!! Åh, om
ni visste vad det värmer, stärker och genererar kärlek inuti.
Mickan, Dagny o Grålle
Tack du fina,fantastiska medmänniska som delar med dig så frikostigt av din vardag. Både i glädje och sorg. Din härliga berättartalang med alla fina ord och alla de fina bilderna därtill. Jag läser ler och skrattar men även delar dina sorger med tårar, då jag känner igen och förstår den smärta du ibland beskriver. Låt dig ej påverkas av den ondska och illvilja som finns i omvärlden för vi är många som njuter av dina underbara vardagsberättelser. Fortsätt så!
SvaraRaderaVarm kram fr Toini på Södertörn