Vi är ute på äventyr, jag och Husfar. Det är vi sällan. Och
de få gånger det sker, så brukar vi alltid råka ut för något åt det mer
otroliga hållet. Idag inget undantag.
Vi är på danska Sjelland: Ska just sätta oss och äta vår
efterlängtade fina trerätters hotellmiddag när vi hör en fruktansvärd smäll, en
explosion, en sprängning.
Då vi nu tagit oss utanför tryggheten hemma på gården i
Kärr, och rent av lämnat såväl socknen som kommunen, häradet, länet och rent av
landet, insåg vi genast att vi kan vara i händelsernas ovälkomna centrum av
sprängningar, våldsverkningar eller andra otäcka attentat som sker. Mest då
utanför Kärr som sagt.
Men smällen var oerhört stark, mark och byggnader skälvde
och när jag tittade ut genom fönstret bakom Husfar, som satt med ryggen mot
fönstret, såg jag chockade människor som höll sig för munnen och sakta vandrade
upp mot händelsernas centrum.
Då jag då anade vart händelsernas centrum var, det vill säga
vid platsen där vi parkerade vår bil, bad jag snällt Husfar att gå ut och
titta.
Han dröjde länge. Till slut stod jag inte ut med att sitta
som en panelhöna, en rejäl sådan, alldeles ensam i en restaurang sånär som på
den danska flaggan som man glatt placerat vid vårt bord – och ENDAST vid vårt
bord gick en dansk flagga att skönja – så reste även jag mig upp och gick ut.
Alldeles lagom för att bevittna en rasande Husfar som bråkar
med en dansk bonnjävel (citat Husfar) vars enorma traktorsekipages vagnsdäck
haft den (o)goda smaken att explodera just vid vår bil.
Explosionen gjorde att däckslamsor, järn och plastbitar med
stor kraft och spridning flög åt alla håll, vår bil intet undantaget och därmed
orsakade revor och rispor i både vår och andra bilar.
Husfar tog upp en liten, men högljudd, diskussion med
bonnjävlen i fråga. Sa:
- Ge
mig femhundra så kan du åka, så skiter vi i det här.
Nämnde bonde, som nu och för alltid i vår familj kommer gå
under namnet Bonnjävel, skriker uppbragt på danska att:
- Jag
har väl för fan inte femhundra kronor på mig (eller om han sa nånting med firs,
tyve eller ters eller vad sjutton de har för märkliga benämningar när de
räknar)
- Men
du kan få en femtilapp, skriker han sen åt Husfar och viftar med en skrynklig
sedel.
Husfar, som ju själv är lite av en bonde och ilsk och grinig
och alla andra möjliga epitet man kan applicera på en vresig småländsk
bonnjävel, blir indignerad å det grövsta och skriker tillbaka:
- Den
kan du behålla, din snåle bonnjävel, åk o köp dig ett redigt däck istället.
Sen lommade han tillbaka igen och vi försökte tappert börja
om vår så kallade romantiska kväll.
Det gick inte så bra. En halt och lytt karl med krycka kom
in och satte sig vid bordet bakom och denne karl måtte ha tömt hela den lilla
behållaren med med gratis Eue de cologne som hotellet bjuder sina gäster i
respektive badrum. Jag fick astmakänning av den starka parfymdoften och började
väsa och päsa.
I samma ögonblick fick jag syn på en bananfluga i mitt
vinglas som tränade bröstsim, bananflugan alltså, inte vinglaset. Bara sekunder
senare dök en kusin till den första bananflugan ned i Husfars vinglas. Vi är ju
vana vid såväl flygfä som fjäderfä så vi tog bara tappert upp flugorna ur
glasen och fortsatte smutta på vårt vin.
Men när jag fick en tredje bananfluga i mitt vinglas
härskande även jag till, och klagade litet till den kvinnliga servitrisen. Och
si, jag fick ett nytt glas vin och just som jag skulle vända mig mot henne och
försöka fira av ett älskvärt leende, lutade hon sig fram, satte demonstrativt
en tallrik över mitt vinglas och sa kärvt.
– Mot
flugor…
Mitt älskvärda leende kom helt på skam och damen lämnade oss
med smattrande skor mot hotellets hårda golv.
Husfar Göran satt fortfarande och muttrade surt över
bonnjävlen som inte hade råd att köra med vettiga däck.
Oomkullrunkeligen var vår kväll till ända. Tvivelsutom. Den
enda som kvarstod var att retirera till hotellrummet, till vår egen avskilda
tvåsamhet och till den sköna efterlängtade sömnen. Helst utan drömmar om vare
sig explosioner, bonnjävlar eller vinbadande bananflugor.
Ja du milde. Tack o lov att vi ska hem redan i månn…
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar