Lantgårdens djur skildras ofta naturnaivistiskt och vackert.
Som söta och tilltalande. Mjuka och tillgivna. Gulliga.
Men hur uppfattar ett grässtrå lantgårdens djur?
Ett grässtrå som riskerar att buffas upp av ett gristryne.
Ett grässtrå som hotas av att gnagas sönder av en idog
getmule.
Ett grässtrå som när som helst riskerar pickas upp av en
vass tuppnäbb.
Ett grässtrå som inte vill krossas och centrifugeras runt
inuti en idisslande kalvmule.
Ett grässtrå som fasar för att slitas upp från sin rot av de
vassa tänderna bakom den mjuka hästmulen.
Kanske är det just så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar