Välkommen Vardag!

Trädgårdens väldiga honungsros Rosa Helenae har just börjat slå ut i blom. Pampig och ohejdbar reser hon sig ur jorden, kastar sig upp och famnar allt som hon bara kan i sin framfart. Hon väller svulstigt över hundgårdens nät och sträcker sig ett par meter in nämnda boning där hennes välvda blomtyngda grenar skapar välbehövlig skugga för solvarma hundar. Doften är försiktig men ljuv. Lockar nejdens alla insekter. Fast de har mycket att kalasa på i dessa ljuva sommardagar, insekterna alltså.

Vårt hö var inte särskilt katigt men nu är det i alla fall slått, (jo när det gäller hö får man säga så) det som var och nu får det blir som det blir med det. Efter att mina stora ardennerhästar så tragiskt har dött ifrån mig så går det inte längre åt så mycket hö så hur lite det än blir på markerna så räcker det.

Jag sneglar än en gång ned i brunnen, lika orolig var gång. Ännu finns det lite vatten men situationen är inte att leka med. Vattenbristen är stor och även om det skulle börja regna kommer det ta lång, lång tid för mark och grundvattennivå att rehabilitera sig.

Lyckopölen är inte heller till nån tröst i dessa torkdagar. Där finns inget tillflöde och nivån sjunker oroväckande dag för dag. Regn utlovas men uteblir gång på gång.

Jag är så himla glad att det är vardag igen och att midsommarhelgen är till ända. Hua! Jag har lite svårt för helger och ledighet och att ”inte-göra-nånting”. Jag är USEL på sånt! 

Igår blev det stormockning i ladugården. Alla boxar är nu rena och fyllda med rent och väldoftande spån. Alla värpreden utstädade och påfyllda med nytt underlag för hönorna att lägga sina ägg i. Jag skurade hinkar, tråg, mat och vattenskålar och sopade av katthus, ägglåda, tunnor och redenas tak. 

Allt emedan alla djur gick som de ville runt om på gården, de ville inte vara inne hos mig när jag rumsterade så både gris, häst och get gick ut på framsidan och åt av klöverrik flora.

Sedan var det blommornas tur för ombesörjning. Plocka visset, vattna och prata uppmuntrande med dem medan jag pysslar om dem.

Efter de här fyspassen i den tryckande hettan svettades jag så ymnigt att jag tog vattenslangen och sköljde av mig med iskallt brunnsvatten och snart infann sig äntligen ett lugn inom mig, en inre mental tillfredsställelse över att ha fått jobba och göra nåt konkret.

Sedan gick jag in till min dator och började skriva om gästspelen i Värmland och Dalarna – och det gör jag ännu…

Välkommen måndag. Välkommen vardag!

Hoppas och önskar att även ni välkomnar denna nya dag och öppnar famn och sinnen för vad ni kan göra av, med och i denna fina dag!  

Puss & Kram kära läsare! 

Er Mickan