Välkommen lördag

Fniss.
Ja, förra inlägget hette ju Välkommen vardag så jag får väl idag, denna allra första lördagen i juli månad, säga Välkommen lördag.

Veckan har gått svindlande fort, men det är väl för att jag är så totalt uppe i arbetet med att färdigställa boken nu, ni vet väl vid det här laget vad den heter, Mickans Bak&Glädje.

Hualigen vilka lustifikationer jag kommer få utstå på grund av detta namn!!! Mickans Bak minsann..... Men jag hade ju inget val faktiskt, förra boken hette ju Mickans Mat&Glädje och eftersom detta är en uppföljare till den så var det inte mycket att be för...

Så jag får helt enkelt bjuda på alla eventuella lustifikationer med anledning av det där med min bak.....

Jo som sagt, det existerar inget annat nu än bokarbetet. Fast inte riktigt sant, jag har haft Lilldräng boendes här på gården ett par dagar och vi tog oss ett parti Fia med knuff ute i trädgården.

Dessutom har vi haft kommunens trädinventerare här två gånger. Första dagen gick jag men henne och andra dagen gick Husfar med henne runt i omgivningen för att titta på skyddsvärda träd. 

Dag två, då Husfar gick med henne, ville hon avsluta med att titta in till mig. Men då spärrade Husfar upp ögonen och sa förskräckt:

- Nä, gå inte in te na, ho håller på mä si jädra bok å ho ä så ils å tetig så dä går inte att va inne!

Öh,,,, Hon kom inte in...

Kattungarna växer och har nu börjat äta fastfoder, visst utgör de en vacker åttakantig formation när de äter?

Jag har som vanligt utfodrat alla djuren och fått mitt sedvanliga morgonbesök utanför fönstret så Johanna kommer och vill ha något snaskigt direkt ur Husmors näve.

Igår fick hon russin ur min näve.

Idag fick det bli lite knäckebröd.

Så vi två hade idag likadan frukostkost. Varje morgon äter jag två havreknäckebröd med ost och purjolök. Punkt. 

Men tiden då detta frosseri inmundigas varierar kraftigt eftersom det är lite si och så med min sömn nu när jag är i den absolut sista sluttampen av boken. Så igår, till exempel, då åt jag nog mina knäckebröd runt fyra och sedan åt jag lunch vid åttatiden. Då kan jag sucka åt mig själv. Lunch klockan åtta!

– Öh… något är lite tokigt Mickan kan jag då tänka och skaka på huvudet åt mig själv och min underliga tillvaro.

Men jag gillar det och jag mår bra. Det är väl det som räknas, tänker jag förmildrande och gnatar inte mer på mig själv utan tänker förhoppningsvis att det hela säkert snart rätar upp sig. 

Jag får väl göra som sädesärlan här – stanna upp och hovra en stund i luften… 

Nåväl. En ny dag är är. Tranparet går som vanligt bak huset och trumpetar i gryningen. Funderar över varför de är tysta resten av dagen? Jag ger mig tusan på att deras mål endast är att få upp tanten ur sängen, sen är de nöjda och flinar gött mot varann och gör high five med plattfötterna inunder sina långa och avundsvärt smala ben.

Idag tog det emellertid några trumpetanden innan jag fattade att det vart tranorna. Jag trodde första att det var mina luftrör som pep astmatiskt så som de gör efter att jag varit i lagårn en stund och sopat och grejat bland hönedamm och spån. 

Paradoxalt nog är jag ju allergisk mot det mesta här i livet, damm, gräs och spån men allra värst allergisk är jag mot häst och hund och absolut superallergisk, starkaste utslaget ever, mot katt. Men det fungerar hyfsat, munskydd, astmamediciner och nogsam handhygien, aldrig klia mig i ögonen efter att jag smekt djuren osv.

Hur det förhåller sig med allergi mot stora tjocka grissuggor förtäljer inte vare sig pricktest eller blodprovstest, ”sugga” fanns, underligt nog, inte med som något alternativ…

Nu, när mina fingrar och tankar haft ”fri lek” vid köksbord och tangentbord ska jag försiktigt försöka återta såväl fingrar som tankar och snällt fråga om de kan tänka sig att återgå till arbetet med att färdigställa det näst sista kapitlet i boken Mickans BakGlädje. 

I morgon gör jag sista gästspelet och på måndag tror jag mig kunna leverera de två kvarvarande kapitlen till min fantastiska formgivare och layoutare!

LJUVLIG LÖRDAG GOVÄNNER önskar jag och hela mitt patrask, inklusive illmariga tranor vilka nu står där ute på åkern och triumferande flinar brett över att den tokiga tantan är uppe och de har åter fått se den dagliga tragikomiska morgonshowen då nämnda tant mödosamt tar sig nedför farstutrappen med 17 kattskrällen runt de barfota fötterna och när hon stapplar ut och hämtar morgontidningen i sin noppriga psyksärk och värsta Pluppfrissan ever.

Puss o Kram!

Er Mickan