Nä minsann, idag blinkade han klentroget till ett par gånger och sen blåste han upp sig så de röda bröstfjädrarna stod rätt ut och satt där sen och illglodde trånande på lanttanten som vimsig försökte packa sin resväska.
Tack du bredbröstade domherre för denna roliga start på dagen, nu känner jag mig litet mer redo för att möta Människornas Värld. Så Sandviken och Landsbygdsriksdagen - here I come...
Nu när vi ändå är inne på pippi och fåglarnas värld. Jag undrar om mitt Stenknäckspar ruvar på något särskilt. Förhoppningsvis ägg.
För ni minns väl den osannolika historien om Nils Karlson Pyssling, stenknäcksungen som satt en hel natt intill min säng och trodde att jag var hans mamma? Inte det - ja då får du läsa det igen! Varsågod! Min egen Nils Karlsson Pyssling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar