Husbonden här på gården är för rolig. Eller ärlig. Eller uppriktig. Jag vet inte riktigt vad jag ska använda för uttryck. Men så här tedde det sig idag.
Förra helgen var jag ju instängd i en ishall i Sanviken i 4 dygn. Efter att ha kommit hem därifrån på natten mellan söndag och måndag har jag haft supertuff disciplin och bara arbetat. Startat 05 varje morgon och hållit på till sen kväll – bara arbetsfokuserad och har inte tillåtit mig gå utanför dörren.
Nej då, jag har inte skrivit på höstboken, det blir nästa veckan, jag har jobbat med Kyrkoprogram och Festprogram inför det bröllop som ska stunda idag då vår Enfödde Son Ludwig ska gifta sig med sin Johanna.
Hur som helst, efter några timmars jobb i morse tyckte jag att jag hade läget under kontroll och unnade mig att gå ut en stund. Mötte då Husfar och Johanna Gris på trädgårdsgången där jag kom vacklande, blekfet och hålögd.
De glodde båda lika stort och lika klentroget på den sfäriska varelsen framför dem, så tog Husfar ordet och sa till Johanna Gris.
- Nu du Johanna har det kommit ända ut hit.
- Öh. - Vadå, frågade Johanna Gris.
- Den däringa Folkrörelsen, förklarade Husfar.
- Folkrörelsen Qom Ut!
- Du förstår Johanna, sa han och pekade på mig, idag är det visst Qom Ut dagen här i Kärr…
Så stod de där och glodde på mig när hela Tasspatrullen kom svansandes efter mig.
– Eller förresten, tillade gubbskrället.
– Det är ju en hel såndäringa prajdfestival…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar