För ett par veckor sedan kom en hare löpande med budet att Påsken var här. Självaste Påskharen alltså!
Men det var bara en Påsknisse förklarade Husfar för den Riktiga Påskharen är två meter hög och han hade varit med han också fast han stod uppe i vägskälet och skickade istället ut sin Påskanisse till byns alla barn som varit snälla.
Men det stora Påskaharen hade i gengäld råkat trampa ihjäl en kräfta uppe i vägskälet. Både Lilldrängen och Husgfar såg den krossade kräftan i hjulspåren uppe i vägskälen och då förklarade (pedagogiska???) Husfar att det var den stora Påskharen som trampat ihjäl en kräfta.
Detta gav upphov till ganska många resonemang och frågeställningar under påskhelgen för stackars Lilldräng som inte riktigt kunde greppa de olika förehavanden som skett med både Påskhare och Påsknisse, godisägg och döda kräftor.
Men säg vem som förstår det - den fabulerande Husfar måtte vara helt ensam om det...
Sen packade vi mjölkakrukan full med ved och dynor, korv och dryck, filtar och tändstickor och drog till skogs.
Farfar och Farmor anslöt också. Några av de yngre lade sig i lä bak grillkullen för att sola medan ett gäng trampade upp på kullen och tände eld i brasan så det kunde bli grill så småningom.
Johanna var nog hungrigast...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar