Ett avslut - En början...

Kära Läsare!

Det tog mig 48 dygn, 3 timmar och 21 minuter att ta tag i alla flyttkartongerna efter nedmonterandet av mitt älskade arbetsbås längst bort i hörnet på Tidningens Centralredaktionen i Långtbortistan.

Men i helgen, på självaste kvinnodagen faktiskt, sken solen vidlyftigt vilket gjorde mig glad. Och i ljuset av de senaste dagarnas positiva händelser, massa härliga tillrop, värme och gemenskap från er läsare, släkt och vänner gjorde att jag kände mig stark och modig nog att packa upp allting utan att varken gråta eller sörja (så mycket).

Jag avslutade raderandet av min tillvaro som fastanställd ekonomireporter genom att ordna BOKBÅL på typ femtifem block av anteckningar från intervjuer gjorde under de senaste fem åren. Elden slickade sida för sida som liksom rullade ihop sig och gick upp i rök framför mina ögon medan jag såg några rader och ord på varje sida och fick flaschback till massa spännande, roliga och oroliga möten med människor genom åren.

Det var som ett slags terapi att på intensivkort tid få fragment från olika skeenden av de här åren.

Johanna gjorde mig sällskap, vi kvinnfolk måste hålla ihop vid en sådan här viktigt händelse i livet. 

En punkt!
Ett avslut!
En början!

Nu sitter jag här i min skrivkammare som plötsligt känns så mycket rymligare och ljusare då den nu är tömd på sina fyra flyttlådor som i 48 dygn, 3 timmar och 21 minuter stått här som en vemodig påminnelse av en epok som gått i graven.

Tack alla ni fina fina vänner som på olika sätt skänkt tillit, hopp, framtidstro och självförtroende inom mig och som gjort det i sådana generösa mängder att jag vågade/orkade ta tag i det här och sätta punkt för det yrkesliv som varit och istället vandra i en annan riktning....

Ni betyder mycket för mig...