Sällskap sådär från ovan...

Nu har tiden kommit då det börjar skymma innan man hinner sätta sig i bilen och ta sig hem från Långtbortistan.

Brukar då sitta några minuter i bilen och liksom samla mig innan jag vrider om nyckeln för att börja den långa färden hem genom Smålands många mörka skogar.

Konsolidera lite inre kraft liksom. Försöker att lämna den hektiska dagen där inne på redaktionen bakom mig och fokusera på hemresan. Och det som väntar bakom den. Bestyren därhemma på gården. På om någon, och i så fall vilken, fyrbent välkomstkommitté som kan tänkas vänta hemma på trädgårdsgången. På om hönsen har värp några ägg - och var i jisse namn då nånstans? På att jag snart får gå förbi och doppa näsan i en av änglatrumpetens ÄNTLIGEN utslagna klockor. Pvad jag ska laga till middag. Och så tänker jag på Husfar. Förstås! Fattas bara annat!

Nu har jag dock haft celebert sällskap på min väg hem. Självaste Mångubben på chevalierisk manér eskorterat mig hem genom skogarna.

Í gengäld har jag stannat då och då och porträtterat honom. En deal vi tyckte gagnade oss båda.

Du får vara med och ta del av resultatet av Mångubbens och min överensskommelse!

God morgon!

Er Mickan