Månader som blir till år...

Alfons har fått åka på Non Erotic Holiday. Igen.

Det får han göra sisådär med sex månaders mellanrum. Det är då flickorna löper.

Och då inga valpar ryms i varken hundarnas eller min tillvar så får det bli så här.

Men det måtte vara ett träligt öde. Att då man är som allra mest kärlekskrank, och då man för en gångs skull möts av samma svallande heta passionerade känslor hos det motsatta könet - ja då får man finna sig i att bli inpackad i en bil och fortforslad till en tillvaro som stut!

Livet är inte alltid rättvist.

Varken för folk eller fä.

För Husfar såg det hela som vanligt ur sitt alldeles egna och mycket speciella perspektiv.

När det visade sig att det åter var dags för tikarna att löpa och förberedelserna för ännu en Non-Erotic Holiday började vidtagas, beskådade Husfar hela skeendet övan tidningskanten från sin vrå av världen.

Men fick plötligt lite luft i lungorna för han harklade sig lite borta i hörnet. Inte så ljudligt. Inte heller så påkallande. Snarare lite försynt. Som om han inte riktigt vågade ta full sats liksom...

Han la ned tidningen i knät. Tittade medlidsamt på Alfons. Kliade denne i lejonmanen. Klappade sedan hunden lite tafatt på huvudet och sa, liksom i samförstånd. Karlar emellan.

- Men du sa inte klaga, dia flecker har ju i alla fall vett att vara lite kärvänliga igen um sisådäringa sex månader.

- Men en annen, en får gå här å vänta åtminstånne i sex år...