Svampgasm...

Inte bara jag tycker om Skogens Goda Gula Guld. Det gör även gårdens män, det vill säga Husfar och Gåskarl.

Sanningen å säga så är det faktiskt Husfar som allt som oftast står för det myckna plockandet av kantareller. Förutsatt att han inte har ena benet i gips vill säga...

Nu blir det därför inte fullt så mycket svamp i den thorska frysen men man får vara glad åt det lilla... Å det är, handen på hjärtat, inte så lite egentligen. För i år är naturen synnerligen generös med svamperiet, även om många av svamparna duger bättre som fokus i kamerans lins än som tjänlig människoföda...

Nej, i denna varma och fuktiga sensommar behöver man inte trava långt utan att få napp.

Eller "Svampgasm" som lille Husfar brukar grymta något om då han sprungit på något enkannerligen stort och välförsett svampställe.








Efter plockning, rensning och nedhackande av de största svamparna är det dags för belöningen. En älgstek puttrar på spisen kringgärdad av hela smålökar, bitar av morot, vitlök, lagerblad - och ett par nävar kantareller.

Till detta gjorde jag höstens första potatisgratäng!!!

Mmmmmmm...........

(Ja, jag vet, nästan så man bryter mot en av de sju kardinalsynderna. Enligt dem är förresten straffet för Frosseri att man i livet efter detta, i ett väldans varmt sådant, får äta råttor, paddor och ormar)

Nä, tacka vet jag Skogens Goda Gula Guld!

Trevlig Svampgasm på er!